 |
| Majken fick ju lite förtur på lillebror. |
 |
| Lugn och sansad. |
 |
| Mycket ivrig kärlek |
 |
| Bebisen började skrika och Moltas vaggade så fint, så fint. |
 |
| Så klart var det inte lika lätt för Mille. Hårda tag, men kärleksfulla. |
Dagarna går. Jag vill hinna med att skriva om de här speciella dagarna i livet.
De här alldeles magiska dagarna med en ny människa i familjen.
De overkliga, underbara dagarna som aldrig kommer igen.
Dagar och nätter utan sömn. För sova det kan jag inte.
Jag är alldeles för upprymd. Slumrar till och vaknar av minsta lilla knorr från bebisen, blir liggande och tittar på den lille fine. Han som har legat där inne i mig så länge.
I förrgår, var första dag med nye pojken, åkte vi hem från förlossningen vid lunch, efter läkarundersökningen. 14 timmar gammal bebis som försvann i en alldeles för stor bilbarnstol.
Hemma i huset fick jag lyxet att gå och lägga mig med bebisen.
Inga andra barn hemma.
Helt tyst.
Dennis och Astrid hämtade på skola och dagis och åkte direkt till simskolan.
Klockan hann nog bli halv sju innan jag hörde en massa galopperande barnfötter på verandatrappan, dunk,dunk, dunk, snabbt, snabbt, snabbt - hela vägen upp till övervåningen och dubbelsängen och lillebror!
De dök över honom.
Nyfikna, ivriga, lyckliga.
Mille var så knäpp. Han skulle känna på hela lilla bebiskroppen, inte försiktigt.
Utan liksom mer känna igenom hela kroppen - vad den var gjord av, om den var verklig. Sedan lutade han sig över honom länge och stirrade på jätte, jättenära håll. Fem centimeter, som om han var närsynt.
Länge, länge satt han så. Synade bebisen uppifrån och ner.
Sedan skulle han hålla och då gick det undan. Hetsigt och hårt.
Fotona från mötet uppe i sängen är alla suddiga, men det illustrerar samtidigt ganska bra hur det var.
Hetsigt och skakigt, ivrigt.
Moltas var fin. Vaggade kärleksfullt.
Morris var nyfiken och försiktig. Han är den sortens person, tar det lite lugnare.
Han avvaktar nog ett tag med att hålla och vagga. Det blir roligare när lillebror kan le och jollra.
Nu är Astrid på väg hem. Jag saknar henne redan. Hon har varit till oumbärlig hjälp, min älskade syster. De här dagarna och den här födelsen hade inte varit den samma utan henne.
5 kommentarer:
Åå så fantastiskt mysigt..
Hoppas man får se det lilla underverket snart. O så är ja väldigt nyfiken på vad lillen ska heta :-)
//Frida
Ja, det är så mysigt hela tiden nu. (Utom kanske när storbarnen ska komma i tid till skolan med gympapåsar, läxböcker och frukt)
Det där med namn, ja...
Puh!
Vi har fått så många förslag, det är helt otroligt vad folk grubblar på M-pojknamn nu, men vi är inte helt överens än. Vi får titta vidare på honom så ger han sig nog till känna så småningom.
Så blev det med Majken, det tog TRE månader!
Hej Karin, vilka fina syskonbilder. Håller med om att de första dagarna verkligen är fantastiska och speciella. Jag tyckte dock att det var rätt jobbigt att komma hem, kände att jag inte riktigt hann med någon av dem som jag skulle önskat. Jag hittade bloggen genom att googla ditt namn när jag kom på att du kanske bloggar. Kul! Kram
Hej Lisa!
Jag har haft tur som haft min syster här de allra första dagarna. Hon har kunnat skämma bort de andra barnen med sådant som jag aldrig orkar eller har tid med, som att leka med dem - hoppa i studsmattan och sådant.
Nu blir det annat. Syster har åkt, men förhoppningsvis kan Dennis slita sig lite från sina studier. Han hade en superviktig tenta idag, så nu är den avklarad.
Känner du igen det här med att inte sova i början? Du som är amningsexpert vet kanske om det är något hormon? Det känns som att det måste vara så. Jag kan verkligen inte sova. Så har det varit alla gånger jag fått barn, kommer inte ihåg i hur många dygn, men jag känner så väl igen det.
Kram!
Hej Karin!
Nja amningsexpert vill jag inte kalla mig, inte ännu i alla fall. Jag känner igen den där piggheten de första dagarna. Man känner sig närmast oövervinnerlig (heter det så?). Vad jag har läst mig till beror det på höga endorfinhalter (lyckohormon)i blodet efter förlossningen. Samma hormon som frisätts vid bl.a motion. Sen är det ju så att oxcytocin (hormonet som släpper ned mjölken när barnet ammas) gör att mamman sover mycket effektivt när hon väl sover. Riktig kvalitetssömn faktiskt även om det inte blir så många timmar per dygn. Fantastisk mekanism. Som vi har pratat om tidigare så somnar man ju lätt om efter en amning på natten och detta kan vi nog tacka oxcytocinet för. Fina bilder på liten! Han är jättegullig. Lisa
Skicka en kommentar