Bosse som skylthund

Alla dagar kan inte vara bra. Den här dagen började illa, men sakteliga blev det lite bättre. Barnen fick mig att lätta upp lite och Dennis städade hela nedervåningen, fast han inte har läst mitt elaka inlägg om att han aldrig diskar eller kommer byta avloppet än.
Jag har åter igen använt mig av;
- var glad att du inte har cancer i bukspottkörteln
- var glad att ingen annan du känner har cancer, i alla fall inte vad du vet om
...då känns det inte som jag kan gå och tycka synd om sig själv för diskmaskiner och jobb och sånt.
Idag har jag också tänkt på alla de där människorna i Moskva som dog eller förlorade anhöriga i tunnelbanan. Eller alla de skadade på sjukhusen. De skulle nog gärna byta med mig.

Igår var Moltas och jag på nybyggd galleria och hittade en hund i djuraffären.
"BOSSE!" sa Moltas.
Han är jättelik. Jag vill ha honom, men han är en skylthund.

Moltas fick åka flygplan och vi hade en bra eftermiddag tillsammans, bara han och jag. Inte ens Mille var med.

Vilken sur chef

Nu har jag pratat med min chef;
"Jag vill inte vara otrevlig, men jag kan inte prata med dig om ditt enskilda fall. Jag har 200 blanketter att gå igenom, jag är i en helt annan fas".

Ja, då fick jag ingen information alls, utom att jag blev på ännu sämre humör. Det är så irriterande när folk indirekt talar om för en; "Det skulle du tänkt på lite tidigare. Skyll dig själv".
Eller som diskmaskinsmannen indirekt sa;
"Ni är så misslyckade som har ett sådant dåligt avlopp, kom inte hit och gnäll. Vi är trötta på er, vi vill aldrig mer höra från er. Stick och brinn".

En dålig dag

Bli väckt av en sjuk bebis under hela natten.
Telefonen ringer klockan fyra på morgonen.
Diskmaskinsmannen ringer och gnäller.
Mulet.

Jag som hade tänkt gå tillbaks till mitt roliga jobb i Stockholm fick just veta att jag inte är fast anställd längre.
Stockholms Stad har sålt sin assistansenhet till privat företag. Det visste jag. Men jag visste inte att det betydde att jag blev av med min fasta anställning. Skit också! Jag som gick ut Teaterförbundet efter tio år, tänkte att det är nog bäst att tillhöra Kommunal eftersom jag är/var fast anställd inom kommunen.
Men nej, det gick inte göra det när man var föräldraledig. Så då blev det ingen fackförening alls för mig, fast jag betalt ca 450 kronor i månaden i över tio år!

Det här är inte bra för vår familj. Inget fast jobb.

40 års erfarenhet av diskmaskinsljud

Åh, nej! Nu fick jag börja dagen med ett samtal från diskmaskinsmannen.
Det är aldrig en bra början på dagen. Jag som kände mig ganska glad innan.
Diskamaskinsmannen har ihop med den andre diskmaskinsmannen kört vår maskin 24 gånger - inget fel.
Tänk att det är så himla typiskt.
"Felet är hos er."
Jaha.
"Din man borde fixa avloppet. Det där är inte bra."
Nähä..
"Så där ska det inte se ut."
Nä, okej då vet jag det.

Komma här och kritisera vårt läckra avloppssystem! Det som är så fräscht och snyggt ju.
Nej, jag skojar bara. Jag är egentligen inte ett dugg förvånad att det var något fel hos oss, att felet var vårt. Det känns så där väldigt typiskt och alldeles som vanligt att det är så. Att vi inte kan skylla på någon annan.

Nu då? Hur länge ska det vara så här då?
Diskmaskinsmannen var så sur och jobbig.
"Vi har 40 års erfarenhet tillsammans av diskmaskinsljud och det är inget fel på er diskmaskin. Jag kommer med den i eftermiddag och då vill jag ha att din man hjälper till och bär. Sist hade du inte sagt till honom att jag skulle komma".
(Det hade jag visst, fast det hade väl han så klart glömt bort).

Ja, nu gäller det bara att köpa mycket handkräm, så att inte händerna torkar ut av all disk jag har framför mig. För att Dennis skulle byta ut avloppssystemet det kommer inte hända i detta liv. Inte heller att han skulle diska.

Det märks att jag är på dåligt humör, eller hur?

Våren är härlig

Bosse letar Frolic på veteranbil. Vi hade en skön promenad i morse med sol och massa fågelkvitter. Det var så varmt att jag blev tvungen att ta av mig jackan. Flera fjärilar såg jag. Åh, vilken glädje som börjar spritta i kroppen!
Det luktar vår också, lera och jord, på något härligt, underbart sätt.

Idag har Moltas och jag varit på sjukhuset, hos logopeden Margareta. Hon är så snäll och rar, vi har varit där en del så vi känner henne. Mest har vi varit där med Majken som pratade så otydligt länge. Margareta kunde på ett skickligt sätt få Majken att få ordning på talet. Nu har bara Majken sina R att träna på och det gör hon på skolan. Någon gång ska hon väl lära sig att säga "MoRRis" istället för "MoJJis"... Hon kämpar på.

Moltas däremot är en mästare på R;
"Den däRRR datoRRRn, pappa" är en sådan där replik som vi har hört mycket här hemma från Moltas. Men annars har han också varit sen med talet. För hans del berodde det på hörseln. Han gick omkring med massa vätska bakom båda trumhinnorna. När han fick rör insatta i öronen (och en körtel bakom näsan bortskrapad) i somras började han höra och talet kom igång. Ännu mer när han tog bort halsmandlarna i januari. Det är tydligen svårare att prata med stora svullna halsmandlar.
Nu pratar han hela tiden och jättebra, fast det kan bli himla fel ibland, även om uttalet är perfekt. Igår kom han med tröjan uppdragen och magen indragen, så att revbenen stack fram;
"Kolla mina linjaler"
Alltså, hur har han fått för sig att han revbenen är linjaler?
Det gick inte att hålla sig för skratt.

Nåväl, logopeden behöver inte träffa Moltas mer. Hon var imponerad över hur mycket han tagit igen på så kort tid. Nu pratar han precis som en fyraåring ska göra.

Is

Visst ser det ut som gladpack?

En bra dag

Vår ute.
Och god quinoa-lunch inne.

Möss-Mille

Mille har börjat intressera sig för mössor. Han går (ja, GÅR faktiskt nästan hela tiden nu) och hämtar mössor och LÄGGER på huvudet.

Men hualigen, när jag skrev "Möss-Mille" gick en rysning genom kroppen... I går när vi (jag) städade däruppe hittade vi mus-bajs. Vi tömde en av mina byrålåder för att Dennis skulle laga den (botten är på väg att ramla ut). Då när allt var tömt såg vi svarta små avlånga otäcka saker som låg där.. BLÄ!!! BLÄÄ!! I min byrålåda!
Nu vill jag bo i en nybyggd lägenhet i Hammarbysjöstad med städhjälp två gånger om dagen. Och Anticimex-kontroll en gång i veckan.
Vi har satt en råttfälla i skorstenen, som har ett stort ventilationshål precis ovanför byrån. Än så länge ingen fångst.
Och Snoddas , vår katt, vad sysslar han med? Hallå, upp till kamp, Snoddas!

Soptippen

Vi har påbörjat en vårstädning i trädgården.
Oj, så mycket skräp som kommer fram under snön!
Vi har städat på verandan och i helgen låg Dennis en lång stund ute i hängmattan.
Tre gånger har vi varit på soptippen senaste veckan.
Mitt i städningen kommer jag på att jag måste klippa lugg.

Snart påsklov

Fyra dagar kvar.
Det ska bli skönt med ledighet, även om jag redan är föräldraledig.
Det ska sköna ska bli att åka bort från all disk.
Nu har även tvättmaskinen börjat krångla. Jag orkar inte ens tänka på konsekvenserna.
Luckan går inte att öppna. Den kör ett helt program, men stannar precis innan den är klar. Förut satte jag igång den från början igen och då gick den till slutet. Men den här gången verkar det inte funka. Uj, uj, uj - där inne ligger Morris utebyxor, som han MÅSTE ha imorgon. Hur gör man nu? Ringer diskmaskinsmannen? Åh, nej... Alltså det går inte. Jag vill inte.

Kusin Maria

För två veckor sedan kom kom Maria och hennes fina Johan på besök med hela sitt band.
De ska få en bebis i september. Vilka underbara föräldrar!
Johan fyllde år just denna dag.
När Morris och Majken var små (eller mindre) bodde Maria i Stockholm. Det är mycket tack vare henne som jag lyckades ta körkort 2004. Hon brukade passa barnen så att jag kunde gå iväg till körskolan titt som tätt.
Så skönt!

Nu för tiden har vi INGEN barnvakt för sådana där korta, vardagliga ärenden. Nu krävs planering och farmor eller mormor som får resa minst en och en halv timme. Och när de väl kommer vill man ju inte ändå inte lämna dem utan vara med och umgås.
Det är något jag saknar, en barnvakt.
En barnvakt som glatt skulle passa alla fyra barn och en stor, svart hund i ett rörigt hem där ingenting går att hitta så där snabbt och enkelt.
Var finns sådana personer som dessutom säger;
"Nej, jag vill ABSOLUT inte ha betalt!!! Jag menar det verkligen, det är BARA roligt!"
Så sa Maria. Snälla, rara Maria. Hon blir en finfin mamma. Det vet jag.

Besök, Bellaroush 14 mars

Jag ligger lite efter med att lägga ut en del bilder som jag absolut vill lägga ut. Som de här t.ex...
Tiden bara rusar iväg. Nu var det redan två veckor sedan min kusin Maria kom på snabbvisit med hela sitt band, Bellaroush. De hade spelat i Stockholm och var på väg tillbaka till Göteborg. Nio personer på besök.

Bellaroush

Lyssna här, klick!

En söt liten pingvin

Jag tror att det är min syster Stina som har ritat den här lille pingvinen.
Den låg i en påse med återvinningspapper och var ritat på ett paketpapper. Han ser så söt, kunde inte riktigt återvinna honom, med sin kikare om halsen...

Dagis, efter ommålningen

Väggarna gröna och möblerna målade som flugsvampar.
Trots allt tjafs med valet av den gröna färgen så blev alla till slut nöjda med resultatet. Fröknar, föräldrar och barn. I alla fall har jag inte hört något annat.

Dagis, före ommålningen

Väggarna var gulaprikosa och möblerna i furu.

Diskmaskinen borta

Nu slipper vi i alla fall att se eländet. Den andra diskmaskinsmannen var här och hämtade den.
Jag har ringt och bråkat med Ikea, tycker inte att det är någon bra garanti när den bara är trasig hela tiden. Vi blir inte gladare för att några gubbar kommer hit och byter ut grejer i den och suckar. Den fortsätter ju bara vara trasig.
Nu ska de ha den på sin verkstad och greja med den. Jag tvivlar på att det blir bättre den här gången. Vi får säkert tillbaks den i samma skick.

Han går så försiktigt

Min lilla pojke! Nu går han så ofta, men det är lika försiktigt och med väldig koncentration.

Bus på Busfabriken

Skönt att se att en 37-åring har orken kvar. Inte kan man tro att hon är 37? Hon ser yngre ut än de där vännerna på Facebook som jag nästan trodde var i min ålder.

Den gamla mamman

T.o.m den gamla mamman lyckades busa lite.
Alltså, hjälp vad jag närmar mig medelåldern! Jag tycker inte att det är så kul.
Jag har flera ytliga vänner på Facebook som jag trodde var i min åldern, de ser alltså inte jätteunga ut och inte heller gamla, som jag (eller som jag trodde om mig själv) och så tittar jag på deras födelseår och ser att de är TIO år yngre än jag. Shit, det betyder att JAG, lilla jag, är en gammal hagga! Jag fattar inte det. Jag gillar inte det.

Busfabriken, 23 mars

Den där disken

- Nej, nu måste jag gå och lägga mig, sa Dennis efter Bosse-promenaden när jag sa att vi skulle diska.
Lite torkade han i alla fall och jag diskade vidare, tills jag blev avbruten av Mille som ville amma. Han kan se så rolig ut när han sover i REM-sömn. Ögonen nästan öppna och armarna rör sig och han ler då och då, nästan skrattar. Undrar vad han drömmer om.

Nu ska jag lyckas somna. Klockan är midnatt och jag blir alltid väckt runt sex, ofta före halv sex. Jag har slutat ställa klockan. Moltas eller Mille väcker mig.
Tyvärr så somnade jag vid sagan och då är det så svårt att somna senare. Jag ska läsa i min bok. "Ett hjärta av eld" av Senait G. Mehari. En självbiografi från Eritrea. Hon skriver om sin barndom som barnsoldat. Jag har inte riktigt kommit in i den än.

Diska

Hur svårt kan det vara egentligen? Att diska?
Vi diskar inte.
Diskmaskinen är trasig, men vi diskar inte för hand.
Inför varje måltid diskar vi bara varsin tallrik, varsina bestick och varsitt glas. Det är som om vi vägrar acceptera fakta. Jag bara sitter här med min dator och inget blir gjort.
Herregud, nu måste jag diska! Förr hade vi inte ens en diskmaskin.
Dennis ska gå med Bosse. När han kommer tillbaka måste han också diska.

Snygga Happy Birthday-brillor!

Födelsedag

Klockan sju på morgonen sjöng vi för Astrid. Hon fick paket i sängen för första gången på kanske 20 år. Det nöjet var nog värt resan från Malmö.

Moltas på väg att sjunga för Astrid på morgonen

Peter och Mille

Barnen brukar säga;
"Det är bra med Peter. Våran farfar är ju död, men vi har Peter, man kan säga att vi har två morfar."
Det tycker jag är bra.

Födelsedagstårta

I måndags. Min mamma fick så många fina paket från Gudrun Sjödén. Peter skämmer bort henne och det är hon verkligen värd, min lilla mamma.
Av mig fick hon lite små saker från Robygge och en Första Hjälpen-väska (som var från både Astrid och mig). En likadan som pappa Owe.

Mycket vinter kvar

I Linköping.
Astrid och jag gick på promenad. Isbanan var fortfarande isig. Snöhögarna stora och smutsiga.

Fint påskris utanför Indiska

Moltas på liten resa

I söndags när vi skulle åka till Linköping gick vi lite på stan innan tåget skulle gå. Det är så trevligt att umgås med Moltas på tu man hand. Ja, Mille var ju också med, men han pratar ju inte så som de stora barnen gör.
Nu fick Moltas chansen att prata utan att hela tiden bli avbruten och han pratade och pratade och pratade.
Inne på Indiska ställde han sig mitt i butiken och pratade med tjejen som jobbade där.
"Jag heter Moltas", sa han jättehögt.
"Vi ska köpa glas till Atta som fyller år " sa han sedan.
"Jaha, då får ni kika runt lite då" sa tjejen.
"NEJ, ingen KIKARE! Glas, sa jag ju."
Hon skrattade och också en annan kund. Jag med.
Han fortsatte babbla. Berättade allt om vår familj.
"Jag har en pappa, han heter Dennis."
"Jag har en svart, stor hund. Han heter Bosse"
"Vi har en flicka, hon heter Majken."
"Vi har en pojke, hon heter Morris."

Det blev väldigt komiskt alltihop då han stod så långt ifrån henne och pratade så himla högt. Så sprang han och hämtade små påskägg.
"Dom här kommer Atta att älska, för hon är tjej."

Jag köpte dem faktiskt och Atta älskade dem, antagligen av den anledningen att det var Moltas som valt ut dem. Det första han sa när han träffade henne på perrongen var;
"JAG ÄLSKAR DIG, ATTA!"

Han är så rolig, Moltas.
Han sa;
"Jag är en annan kille nu, mammma. För jag pratar så bra!"
Och jag håller med honom. Han har blivit så stor och pratar verkligen bra.
För ett år sedan förstod man inte mycket av hans prat. Operationerna (rör i öronen och halsmandlarna) har hjälpt. Det märks. Nästa vecka ska vi till logopeden. Ska bli kul att se vad hon säger.

En grej till om Moltas;
han ska heta Kalle när han blir stor, ha en fru som ska heta Maja, många barn, men bara en flicka som ska heta Maja, alla pojkarna ska heta Kalle.
Han ska jobba med datorer och ha en stor, svart hund som ska heta Bosse.

Jo, det var ju det jag skulle skriva egentligen - det snöade massor i söndags. Vi frös i väntan på tåget. Kolla in den stor borstgrejen på loket. Moltas var rädd för den.