Att få lillebror nr:3

Så här fint låg han och tittade på oss när vi åt frukost.

Ballonger, blommor och presenter.

Majken hade gjort en egen bebis-sång.

Igår morse efter en sömnlös magisk natt med finaste bebisen på föräldrasal på förlossningen ringde telefonen klockan sex på morgonen.
Det var syster Astrid;
"Majken är helt förstörd. Hon bara gråter och gråter. Hon kan inte sluta."
"Varför då?"
"För att det blev en pojke."

Ånej, jag som trodde att hon var ganska förberedd på det!
Vi har alla sagt att vi tror att det blir en pojke, men hon har väl innerst inne hela tiden hoppats på att det ändå skulle bli en syster.
Hon var helt förtvivlad när jag pratade med henne.
"Jag kan inte gå till skolan!"
Jag förstod att det faktiskt var sant, hon kunde verkligen inte gå.
Hon var knäckt. Det kändes så hemskt! Framför mig i sängen låg världens finaste bebis och i telefonluren grät en storasyster.
"Han är jättefin, Majken... Du kommer tycka att han är bra när du får träffa honom."
"Nej."
Åh, lilla Majken! Så förtvivlat hemskt allt kändes, just att höra Majkens sorg och att titta på det finaste lilla barnet där i sängen".
"Ring till skolan och säg att jag inte kommer!"

Jag gjorde det och så började Astrid sitt terapisamtal.
"Han kommer ju vara jättesöt, liten gullig bebis!"
"Men sen då?! Han kommer bara spela TV-spel och riva mig i ansiktet och förstöra mina lekar!
Precis som Moltas och Mille!"
"Men det viktigaste är ju att han är frisk! Man kan ju inte bestämma hur det ska bli. Tänk på gammelmorbror Hasse, han fick ju bara systrar och mobror Hjalle har också bara systrar. Pappa Dennis har ju inga syskon alls och jag då? Jag längtar jättemycket efter barn och skulle vara glad åt ett endaste barn, pojke eller flicka."

"Du fick ju ha en syster när du växte upp, du hade ju Karin! Så du fick åtminstone ha en BRA BARNDOM!!!!"
Och så grät hon ännu mer.

Tack vare Astrid blev allt bra till slut.
På något sätt lyckades Astrid omvända tragedin till det bästa som hänt. De lämnade brorsorna på skola och dagis och begav sig till stan. Drack milkshake, köpte presenter och blommor. Sedan med sjumilasteg mot BB! Och där blev dom insläppta trots besöksförbud.
Personalen sa att de hade aldrig sett en stoltare storasyster så de kunde inte neka henne att komma in.
Hela hon strålande som en sol.
Vi krockade med dem när vi kom ut från läkarens undersökningsrum där bebisen just fått godkänt.
Majken var så glad, så glad!
Dök över lillebror;
"ÅH, SÅÅÅ SÖÖÖÖT!!!!

Så från tragedi till kärlek vid första ögonkastet!
(Mycket tack vare Astrid skulle jag tro.)