Regnig kväll på vandrarhem

Andra kvällen på vandrarhemmet åt vi pissa och thaimat.
Barnen sysslade med lera i minst en timme under tyst koncentration.
Lille Manne fann sig gott i att vara på resa. Sov lika gott som vanligt på natten.

Regnig söndag i Göteborg

Regnig söndag i Göteborg. Gothia Cup gjorde att vi inte vågade oss på något typisk turistiskt. Vi promenerade bara runt och tittade lite i skyltfönster. Stängt var det i de roligaste affärerna. Vi hamnade istället på McDonalds TVÅ gånger.  (Nästan så man skäms...)

Barnen var iallafall nöjda. Det enda Majken pratade om var att hon ville ha polkagris. Vi frågade runt och till slut hittade vi äkta Gränna polkagris på Hemköp. Vi sprang dit i spöregn.

Den fina sulkyn lånade vi av en ÅTTA-barns-mamma, en gammal kompis till mig innan vi åkte. Vi behövde en extra vagn inför Göteborgsresan, Mille skulle vara alldeles för svår att hålla ordning på bland spårvagnarna.  

Tänk åtta barn! Där ligger jag i lä. Det var härligt att få se deras hus, rum efter rum. Jag höll inte riktigt koll vem som hade vilket rum. Efter ungefär tre rum hade jag tappat bort mig. Det kändes i hela huset att där bodde många även fast bara tre vara där. Inte att det var stökigt eller så, för det var det inte. Bara härligt fullt av liv. Och den käre vännen dammsugaren mitt på golvet i vardagsrummet, precis som hos oss.

Fönstershopping.

Lek på M.Donald.

Mat för Manne.

Mimmi och Peter dök upp tillsammans med Morris. De som hade tänkt stanna kvar i Mölnlycke hela dagen och ta det lugnt. Så blev det inte. De hade gått på Universeum istället. De berättade om en pappa som varit så full att vakterna fick ta hand om honom. Sådant skär i mitt hjärta. Stackars pojke, som får se sin pappa så full att vakterna tog honom!! Åh, det ska inte vara så... Fulla föräldrar och barn = fel!!

Lite Göteborgsbilder

Hej Göteborg! Här kommer Moltas!!! 
Äntligen framme efter en lång hemsk bussresa. 
Bussen var full, proppfull, eftersom alla tåg var inställda. 
Vi satt längst bak. Jag generade en stackars finnig tonårskille med att öppna upp BH:n och amma, byta bröst och knuffa och buffa mot honom hela tiden. Jag fick en känsla av att han helst ville försvinna ut genom bussväggen.

Saltholmen. Härifrån skulle vi ta båten ut till namngivningsfesten. Oj, vad klockan tickade iväg! Klockan hann bli så mycket. Trötta och hungriga var vi. Regnigt och kallt var det. Vi hade bara tunna sommarkläder för jag kunde inte tänka så långt att vädret kunde vara dåligt.

Äntligen kom båten. Klockan hade hunnit bli 19.45 Hungriga!!! (Ingen lunch, inget mellanmål, ingen middag - bara chips och godis. Moltas hann med en korv innan bussen gick klockan 13. Alltså började orken tryta, i alla fall för min del).

Moltas var så otroligt duktig! Humöret var på topp hela tiden. Men jag hade gärna lagt mig ner och somnat, var som helst; på båten till exempel. 

Den här lille söte pojken var också duktig och hade gott humör. 
Han sov knappt någonting. Men fann sig i det långa resandet (vi startade strax efter klockan 7.00)  och en något stressad mamma.

Framme! Vi hann med att vara med på presentöppningen. Och jag hann äta lite paj och gå en kort promenad för att försöka få Manne att somna (det gjorde han inte). 
Så blev det dags att springa till båten. 
Snacka om lång resa för blixtvisit på kalaset! Puh! 

Lille Eyvind på sin dag. Jag tyckte själv att jag fixat finaste presenten. En specialbeställd jacka HÄR ifrån.

Äntligen framme (00.30) på vandrarhemmet, i Mölnlycke 25 minuter utanför Göteborg. Min gamla skola.

Morgon. På väg till frukosten i fina huvudbyggnaden.

Pannkakor till frukost.

En kär gäst i trädgården

Jag ligger efter med bloggandet. Vårt internet försvann i den hysteriska åskan och nu har vi en tillfällig lösning med Teliasticka. Lååååååååångsaaaaaaaamt............ Inte så kul att hålla på med bilder när det tar arton minuter att lägga upp en bild.

Förra helgen hade vi besök av Isak och Elle från Malmö.
Alltid lika trevligt. Sådana människor som Isak växer inte på träd.
En väldigt speciell och fin person.

Ägg på riktigt

Titta så fint med riktiga lantägg!
När hönorna gått ute och njutit av sommaren. Sprungit omkring som de vill och lagt sina ägg i lite olika storlekar. Ett jättelitet och ett jättestort.
Det lilla hade ingen äggula.
Jag vill också ha lyckliga hönor som rusar omkring i trädgården. Men det får vänta. hönorna kräver väl antagligen någon slags omvårdnad. Städning i hönshus. Städning som jag är så dålig på.
Några spärrar måste jag ändå ha. Hund och fem barn och plugga med halvtokig man. Någon måtta få det vara.
Jag får nöja mig med att glädjas åt dessa fina ägg från fin vän så länge.

I smyg

Den fine brodern pussar lillebror. Jag smög efter med kameran för att se vad han skulle göra. Puss.

Vi är hemma igen efter en trevlig, men ganska rörig resa till Göteborg.
Allt började så fel med åskan som slog ut tågtrafiken och SJ som inte kunde meddela det och översvämning på torget i Linköping. Det var nära att vi ställde in hela resan. Men det är inte så himla lätt med förväntansfulla barn som redan satt sig i bilen.
"Åk ni! Så får vi se om jag lyckas hitta en bussbiljett!"
Kvar blev jag, Manne och Moltas.
Swebus hade lång telefonkö och fullbokade bussar, men det gick att få en eftermiddagsbiljett.
I taxin satt jag och pratade med taxichauffören om det som hänt i Norge.
"Undra hur man kan bli så sjuk".
"Ursäkta, när jag blir stor ska jag jobba med MOTORSÅG!" säger Moltas plötsligt från baksätet apropå terrorattacken (eller helt apropå ingenting).
Fast det som hänt i Norge är helt fruktansvärt så kunde varken taxichauffören eller jag låta bli att skratta åt Moltas. Det blev så absurd på något vis.
Först tänkte jag mig Moltas som värsta motorsågsmassakern, men han fortsatte:
"Jag ska såga ner körsbärsträd åt folk så att de kan nå sina bär".
Puh, skönt... min son planerar inte att bli en massmördare med motorsåg...

SJ

Nu ska jag inte klaga. Bara berätta en sak. För klaga på otur kan man inte göra en dag efter det som hänt i Norge.
Tro nu inte att jag beklgar mig när jag beättar om vår misslyckade resa till Göteborg.
Planen var så att jag skulle ha klivit av tåget i Göteborg för 25 minuter sedan. Astrid skulle ha mött mig, Manne och Moltas. Vi skulle ha gått och ätit lunch, tittat lite på stan. Mött upp Mimmi och Peter som kört bil med resten av mina barn. Tillsammans skulle vi ha tagit spårvagnen och skärgårdsbåten ut till Brännö och gått på namngivningsfest.
Så blev det inte.
Nu sitter jag istället kvar hemma i Linköping efter att ha stått på tågstationen och stirrat på en skylt som påstod att allt var som vanligt fast inte ett tåg rörde sig. Klockan gick och gick.
Ingen ny information.
Resenärer som börjar prata med varandra.
"Vad händer?"
Någon springer iväg för att hitta SJ-personal.
"Allt är stängt.Ingen personal någonstans att fråga".
Någon lyckas få fram nyheter på sin Iphone (eller vad det nu är moderna människor har med internet i) och läser:
"Pga av nattens kraftiga åska fungerar inte signalsystemet, inga tåg från Linköping förrän tidigast söndag..."

Tack j---a SJ för att ni informerar så fint!!!

Nu sitter jag här med en mycket besviken Moltas.
De andra åkte efter mycket om och men.
Jag lyckades till slut köpa en bussbiljett i eftermiddag (alla andra bussar fulla). Vi är framme ikväll.

Hur kul är det att sitta på en buss i fyra timmar med liten bebis och en femåring som redan nu har ätit upp sittresegodis?
Alltså jag klagar inte, för jag låg inte under en buske igår och låtsades vara död då en galning sköt ihjäl mina vänner.
Nej, det här blir nog bra.  Till slut så.

Hemskt

Det är så hemskt det som har hänt i Norge!!
Åskan mullrar och jag lyssnar på nyheterna direkt från Norge.

Jaha, ja.... födelesdagar...

Så var det dags för födelsedagar!
Tänk vilka stora barn vi var.
"Jag fyller tvåsiffrigt i år!" säger Morris. "Jag vill ha en ny cykel".
Han har hittat en splirrans ny Mustang på nätet som han vill ha.
Jag har hittat en Blocket. Inte lika fin så klart.
Och så vill han någon ny grej till Play Station, så man kan spela sport-spel tillsammans.
Och en litet hand-dataspel, DS eller vad det heter.

Majken säger;
"Jag kommer väl få en mobil, va?"
"Och en kamera..."
"...och så vill jag ha en lamineringsmaskin till mina teckningar".

Fina små stora barn, ni är värda allt, men allt kan ni inte få.
Vi får se vad det blir.

Riddaren som inte var pirrig

Förra veckan deltog barnen i en riddarklubb på slottet.

Majken får instruktioner.

Ledaren talar om att det har blivit dags att möta "DEN SVARTE RIDDAREN"!!!

Majken var modigast av alla och anmälde sig att bli den första att möta svarte riddaren i duell-

Och så blev det Morris tur.

Och Moltas.

Medeltidsstämning både här och där.

Fanfar och trumvirvlar när riddarna skulle dubbas av hertigen.

Uppe på en stor kulle med stor publik dubbades de. En efter en.

Riddare av Nyköping.

Riddarklubben avslutades med tornerspel.

Åhej, full fart!!

Lille söte riddaren.

Jag frågade Moltas hur det var att gå fram inför en stor publik och bli dubbad av hertigen.

"Var det pirrigt när du skulle gå fram?" frågade jag.
"Nej, inte alls pirrigt", svarade Moltas bestämt.
"Nähä, fast det var så många som tittade?" frågade jag förvånat. Det var säkert över hundra i publiken och en väldigt högtidlig ceremoni. ("MOLTAS, härmed dubbar jag dig till riddare av Nyköping", sa hertigen med hög stämma.)

"Nej, jag var inte pirrig. Jag höll på att svimma", sa Moltas.

Bosse gör sitt bästa

Bosse förstår inte riktigt att han är bygdens jobbigaste hund.
Han tror bara att han är snygg och rolig.
Han förstår inte heller att vi har betalt 2800 kronor för att få hans pung med innehåll avlägsnad.
Han försöker para sig ändå.

I fredags var den här fina damhunden här och hälsade på.
Bosse blev alldeles till sig. Störst och klumpigast i alla sammanhang.
Trots det tyckte nog damen inte enbart illa om hyperaktiva dunderklumpen.

Hoppas de kan ses snart igen. Bosse behöver lite vänner.
Han har ett gott hjärta.

Moltas stam

Bilden från google.

Samma frisyr som Moltas.
Amazonas urfolk.

Snagg

Resultatet av gårdagens tuggummituggande i sängen.
Det var omöjligt att få bort kletet så nu är luggen så kort att den inte ens finns.

Dennis i Israel

På väg mellan Tel Aviv och Beer Sheva.

Soluppgång.

Ökenvandring

Amfiteater med Dennis på scen.

Semesterparadiset Eilat, dit så många svenskar reste förut.

Efter en snorkeltur.

Eilat by night.