Sista dagen 2011

Gästerna är här.
Diskmaskinen framdragen, undersökning pågår med hjälp av manual som kommit till mig tack vare bloggen. Tack! ;)
Någonstans finns en död mus.
Majken väckte mig tidigt, tidigt och sa att katten lagt en död mus på hennes matta.
"Jag tar hand om den snart," sa jag och somnade om.

Nu är den borta.
Katter äter väl sällan upp möss?
Jag lovar att det blir en gäst som hittar den.

GOTT NYTT ÅR, ni fina som läser här!

Så där ja...
Diska, diska och diska...
NU är hela maskinen tömd.
Jag hittade förra årets inköp, en Riddex, som gör ljud som mössen  inte ska gilla.
Mössen förra året sket i ljudet och festade fritt under diskbänken och lite här och där för den delen.
I vardagsrummet och hallen såg Dennis dem vandra omkring nattetid.

Bara de inte vandrar omkring i sängen...
Hm, god natt?
Sista dagen 2011 börjar om tjugo minuter. Kanske man skulle sova, eller betala räkningar?

Disk och möss, tjohoo!

Som jag höll på och fjompade igår! Herregud, lite möss och en diskmaskin.! Det är väl inget? Till och med Majken sa; "Tänk på hur det var förr i tiden då!" Javisst, har vi det bra! Varmvatten och fina tallrikar och mat i överflöd att äta på dem. Och bara en endaste musrumpa har jag sett.  Så jag tycker livet är rätt bra.  Ett mejl från Unicef påminde mig också om att skämmas över mina i-landsproblem. Bli Världsförälder om ni inte redan är det!  Med autogiro märker man inte ens att man trots allt kan göra skillnad.  Jag lovar att varje person som läser här inte ens märker om 150 kronor försvinner från kontot, till något mer viktigt.                           Då och då kommer det brev hem med text och bilder som visar vad pengarna går till, känns som ett bra sätt att få barnen att förstå att alla inte lever som vi gör här i Sverige, drunknar i leksaker t.ex. Låt det bli ett nyårslöfte; att bli Världförälder! Nyhetsbrev från UNICEF den 30/12 2011. Läs på webben | Skicka vidare

Tack för 2011 och Gott Nytt År! Som Världsförälder är du med och  förändrar barns liv varje dag, hela tiden.  Under 2011 har du och alla andra  Världsföräldrar gjort enorm skillnad för hundratusentals barn - ni har varit med  och räddat barns liv i katastrofer,  fått fler barn till skolan, vaccinerat,  gett rent vatten,  kämpat mot malaria och undernäring och  mycket mycket mer. Tack!

Oj

Please help find the manual for this Whirlpool for IKEA Dishwasher

for Whirlpool for IKEA Dishwasher RENLIG DW60

Jag kommer inte längre än så här i natt. Jag ger upp.

Trots att jag har balanserat i trossbotten och hittat kattskit, känner jag en lukt som jag inte gillar.

Nu ska jag fly in i böckernas värld och glömma allt om de vardagliga i-landsproblemen som drabbat mig idag.  

Nu då

Någon som har en manual till en Whirlporl diskmaskin och vet vad 2 blink betyder? Och vad man då ska göra?
Alla kanske inte vet om att vi har en lång historia hos diskmaskinsreparatören här i stan. Det är helt otänkbart att ringa dit.
Bara diska för hand, eller komma underfund med vad man gör åt pipet och blinket.

Jag tassade ut i köket, närmade mig diskbänken, hörde något krafsande, flög högt, flydde köket och såg en katt som krafsat med tassen för att leka med ett kvitto eller något.

En stor mus kan inte döda mig, men jag kan inte förmå mig själv till att stå stilla där vid diskbänken där den bor med sina 100000000000000000 ungar. (För det har jag ju läst på skadedjursbekämpningen att de förökar sig blixtsnabbt).
Ack, ack vad ska jag göra åt detta?

Halvdant

Det där med feta, hemska husmöss är inte enda problemet i köksregionen, diskbänksregionen.
Nej, nästan värre än så.
Igår vågade jag inte ens närma mig diskbänken p.g.a monstermusen. Hela diskbänken svämmade över av smutsig disk efter gästerna från Stockholm. Men det gjorde ju inget, med en diskmaskin är det ju snabbt åtgärdat.
I morse åt vi en snabb frukost, ingen ström p.g.a strömavbrott. Stormiga vindar, strömmen kom och gick.
Sedan fem timmar i stan. Hem i kolmörkret.
Laga middag.
Nu var hyllorna i skåpet tomma, alla glas smutsiga och varenda tallrik, både flata och djupa.

Inga möss i sikte.
Alltså dags att fylla diskmaskinen för att komma i någorlunda ordning.
Jag spolade av intorkade tallrikar i all hast, in i maskinen.
Hoppsan, vad vattnet steg högt i båda hovarna!
"Kanske lite skal och annat joks i slasken som täpper till?"

Jag höll hela tiden ett litet vakande öga ner mot mina tår, för tänk om monstermusen skulle gå till angrepp!
Överfulla hovar. Stopp i avloppet.
Suck. Inte något alldeles nytt i det här hemmet.
Ingen trevlig man att ropa på. Ingen man alls.
Jag öppnade med viss fasa skåpet under diskbänken och stirrade på de gamla rören.
"Vad är det  nu Dennis brukar göra? Hm,,,"
Jag rörde lite försiktigt vid ett av dem. Ingen fet mus i sikte.
Röret satt stenhårt fast i nästa.
Så på ett ställe var det lite ruckbart.
Då slet jag tag ordentligt och röret lossnade, vatten som forsade explosionsartat.
Hjälp!
Som tur var fick jag dit det igen.
Något släppte i rören, något vakuum eller något, vattnet var helt borta ur hovarna.
"Härligt! Hade jag lyckats fixa det själv?! Yes, kvinnor kan!"

Men då, käre gode gud, kom prövningen; DISKMASKINSHELVETET!!!! DEN HAR BÖRJAT TJUTA OCH LARMA SÅ DÄR SOM TIDIGARE!! PIIIIP!!!    PIIIP!!!
Och så funkar den så klart inte.
Jag dör. Jag orkar inte, jag har inte tid.

Nu vet jag ju att det inte är på riktigt ett problem att bryta ihop över.
Jag har ingen cancerdiagnos, ingen Parkinsondiagnos, ingen i min närhet heller. Jag bor i Sverige med en fin och frisk familj. Så visst är det ett lyxproblem, jag vet.
Men det är i alla fall inte jättekul att ha feta monstermöss under diskbänken, gamla avlopp, pipande diskmaskin som vägrar funka.
Och kattkräken fick vara inne hela natten och hela dagen för att avskräcka mössen (katterna har varit så rumsrena och trevliga sista tiden) men nu tycker jag att det stinker kattskit från det påbörjade badrummet som är en del av mitt sovrum. Där det bara finns en trossbotten.
Jag måste ta mig in bakom det uppspikade tyget (det som är väggarna) och leta kattbajskorvar i sågspånet. Ingen lampa finns där.
Jag ska stå på golvreglarna och vingla med en spade. Trampar jag utanför golvreglarna och sätter tyngd på golvet (som inte är ett golv utan egentligen bara ett tunt tak till undervåningen) då faller jag rakt igenom och landar på undervåningen.

Manne kan inte sova utan mig ikväll, vaknar så fort jag går ifrån sängen.
Moltas visslar entonigt hela, hela tiden.
Mille har sprutat ut en hel flaska hårspray och målat sin kropp med svart mascara.

Lite trött är jag på avloppet som är som det är och lite trött är jag på badrummet som aldrig blir klart.
Lite halvdant, det mesta här.
Inget småromantiskt Sköna Hem, det här inte.
 

Inkräktare

Alltså nu är jag besviken.
Jag kom ner från övervåningen.
En blöja i handen.
Öppnar skåpet under diskbänken för att slänga den.
Helt vardagligt  per automatik. Men då!
Ett skrik! Jag hoppar bakåt i ren förskräckelse.
En stor välgödd, luden rygg och rumpa av äcklig mus-råtta, som vänder om och slinker in bakom sophinken och ner under någonstans.
Skit också!
Ska vi hålla på med det här eländet den här vintern också?
Nu när vi har skaffat två råttjägare?

Inte det minsta gullig. Den här bilden kommer från skadedjursbekämpningen.nu. Den jag såg var tio gånger större, otäckare och farligare. Ludnare... Så äcklig!

"Kiss, kiss, kiss! In med er katter! Ta den feta ludna besten!"
Sigge han bara tittade oförstående på mig.
Ture tvingade jag in under diskbänken, han viftade lite på svansen och låg i anfallsposition i tio sekunder. Sedan kom han ut och strök sig mot mitt ben.

Jag gillar inte ludna inkräktare som tillhör gngarsläktet. Inte alls.
Jag hatar dem.
Nu kan vi ju inte ens fånga dem i råttfällor. Det blir väl katterna som får tassarna krossade i sådana fall.
Ikväll låter jag disken vänta till imorgon bitti. Jag vågar inte stå med fötterna precis vid skåpet under diskbänken där jag just såg den feta besten. Jag kommer känna hur den stryker över tårarna...
Det här är inte kul! Nu kan jag inte sova.
I dagsljus försvinner de väl?

Juldagen vid havet

Juldagsgästerna; pappa/morfar och Skorpan, som vi tycker så mycket om.

Moster Atta, världens världens bästa!!! Inget snack om den saken. Utan henne, ingen Indien-resa.

Dessa Iphones. Undrar om jag blir innehavare någon gång. Astrid har en, som det strular en massa med.

Julaftonskväll

Jag älskar julen.

Julafton 2011

GOD JUL!

Kvällen före dopparedagen

Typ midnatt. Vi slår in paket.
Övervåningen är inte klar, men där sover ju barnen så det måste skjutas upp till självaste julafton.
Älskade, finaste syster Astrid. Hon är bäst, bäst, BÄST!
Vilken syster, vilken moster, vilken svägerska.

Nästan klara

Vi har jobbat på här idag med julstöket.
Mest Astrid som är superexpert på städning och organisation.
Hon har inhandlat fem stycken stora boxar och sorterar kläder, Sommarkläder, urvuxna kläder o.s.v
Sådant där som jag inte är superexpert på.

Barnen sover äntligen. De var så pirriga inför morgondagen.

Smakportioner av annat slag än palsternackpuré

Vi har varit på julbord i Trosa, jag och Manne.
Han har fått smaka hummer, dillmajonäs, janssons, ris a la malta, pannacotta och små smulor av mintkyssar.
Vi hade det bra och han charmade en hel del av gästerna med sitt stora leende.

Hur ska vi hinna det här?

Så till frågan; ska man vaccinera?
Min BVC-sköterska tyckte inte jag var klok som inte redan gjort det.
Hepatit A och B. Först en spruta, sedan vänta en månad och ta en till.
Vi har inte gjort det. Inte tagit någon spruta.
Jag har inte brytt mig om sådant så värst mycket förr.
Bara på U-landslinjen då alla fick en massa sprutor, tabletter och vätskor att dricka.
Och min första resa till Indien.
Sedan har jag inte tänkt på det.
Och jag lever ju.
Dennis lever också efter sina resor.
Har vi bara haft tur?
Eller är det överdrivet?

Man dör inte av Hepatit A. Man blir gul och trött och illamående.
I veckor, månader.
Inte så kul.
Kanske vi åtminstone skulle vaccinera Morris?

Bild från lakartidningen.se

Det är inte så härligt att tro att man har en scotch brite i handen när man trycker tummen mot  hemmets vassaste kniv.
Jag tog i med all kraft och drog till med tummen pressad mot knivbladet.
Så där när man vet vad som händer och det sker i slow motion, fast man kan inte stoppa det.
Och så vet man; snart kommer smärtan, snart kommer blodet.
Inget. Sekunderna går. Och så AJ! Där kom det.
Tummen pulserar nu hårt inslaget i färgglada barnplåster.

Dagen efter

Så här står min lille sjumånadersplutt och gungar hela dagarna nu för tiden. Nästan så han kryper iväg, men mest blir det bakåt. Det här var igår. Han glad och lättsam att ha med på tillställningar.

 

Den här filuren kanske inte lika lätt att ha med på tillställningar. Jodå, han är snäll, men  envis.

I granen hemma hos glöggfamiljen upptäckte jag en massa roliga chiligubbar som dekoration. Fint, va?!

Dagen efter. Hemma vid söndagsmiddagen. Älskling.

Jovisst var han söt när han somnade vid middagen. Sedan vaknade han vid liv igen, vid nio. Inte alls lika trött längre. Han kunde inte ligga still i sängen bredvid den sovande Manne. Om och om igen skulle jag läsa "Morris på promenad".
Hans absoluta favoritbok just nu.
Varje kväll.
Flera gånger.

Nä, nu ska jag gå och lägga mig. Med min finaste lilla bebis som sover på min arm just nu.

Idag vet jag en som fyller ett år, hoppas han haft en fin första födelsedag.
Tydligen har vår Manne börjat komma i kapp den lille, för Mille sa i morse lite förvånad;
"Ä dä inte Manne! Dä ä N´s och O's bebis!"
(Manne låg på sidan med ansiktet mot mitt bröst).
Oj, nu gråts det uppifrån. God natt!

Glöggafton

Vi var bjudna på glöggafton ikväll. Dennis är sjuk, så han stannade hemma med tre barn. Chaufför blev han istället, för jag minsann skulle dricka många olika sorters glögg.
Så blev det.
Jag ger årets glögg från Blossa 11 sämst poäng, nej förresten det blir Grythyttans glögg med lingon och blåbär.
Högst blir en glögg som hette Ripa med chili och choklad.

Allt var så fint ordnat med ärtsoppa och punch. Fyra olika sorters hemgjord chokladtryffel, eller heter det chokladtryfflar? Jag bara skojar, jag vet att det inte heter tryfflar... men det lät roligt, tyckte jag. Tryfflar.
Julgran och levande ljus. Hela huset nybyggt och snyggt.
Städat och fräscht i varje liten vrå.
Alltså dit jag aldrig kommer.
Inte bohem-Karin.
Ånej, inte jag inte.
Här får man vara glad om man får en gaffel att äta med på middagsbjudningen...

Kul bok

Jag blev tvungen att läsa något mer av David Nicholls som skrev en "En dag", som ju var så bra.
Den här kom tidigare, kommer inte ihåg nu, kanske 2004.
Jag blev inte besviken, även om den inte var som "En dag".
Boken handlar om det glada 80-talet.
Stackars Brian Jackson, han gör bort sig så mycket! Jag känner ingen mig från min ungdom. Bara bli kär i fel människor och gå och hoppas. Gå på massa fester och lyssna på folk som spelar gitarr och alla som ska sjunga med till "Simon and Garfunkels", "the Boxer; la-la-laj... la.la-la-la-laj..."
Kära nån. Nej, skönt man blivit vuxen.
Fast han har ju rätt kul den där Brian Jackson också.
Hela boken är kul. Jag skrattade för mig själv flera gånger.

Julkonsert

I väntan.

Så blev det dags för Morris solo. Musikläraren riggar notstället.

Musikläraren tar plats vid pianot för att kompa.

Och så två solonummer med vår trumpetstjärna!
"Instrumentvisa" och "Valpen min".

Idag blir Manne sju månader och Mille har varit på treårskontroll. Han skötte sig bra. Han är på medel i vikt, men en hel kurva upp på längden.  16 kilo och 101 cm lång. Snittet för en fyraåring är 104 cm.

Moltas var på sexårskontroll för ett tag sedan och han var t.o.m en och en halv kurva upp på längden - 123 cm. 23 kilo tung.  
Långa pojkar jag har. Snart kommer jag blicka upp på dem istället.
Mina stjärnor.

Soliga dagar i december

När jag var liten lekte jag att de här var potatisar.

Det är så härligt i skogen. Jag älskar att gå i skogen. Särskilt när solen skiner.
Imorgon kommer det antagligen inte bli något solsken för då ska jag ta julkort på barnen.
Jag behöver solljuset för att slippa använda blixten.

Luciafirande två kvällar i rad

Många inklämda i Majkens lilla matsal.

Visst kan man vara söt fast man har värsta herpesmunsåret...

Ikväll var det dagislucia. Mille skulle absolut vara pepparkaksgubbe i dräkt storlek 74.