Attans vad ont det gör!

Jag har bitit mig i tungan och det gör så satans ont.
I eftermiddags kom jag släpandes på tunga matkassar, en gallskrikandes bebis, två dagisungar - varav en skrek för att hans vinterskor inte var snabba nog och den andre sjöng "Staffan var en tallegren" för 1000:e gången, och så en hund som mötte oss i dörren i språng mot ett stockholmspar som bor nere i samhället och är extremt hundrädda (Bosse har redan skrämt dem halvt paralyserade flera gånger).
Jag tuggade frenetiskt på ett tuggummi och behöll lugnet ända tills det där med att ytterdörren öppnades och Bosse-skiten skulle plöja ner oss för att skälla ut det hundrädda paret. Då skrek jag åt honom allt vad jag kunde och samtidigt bet med full adrenalinkraft i min egen tunga, så där så det riktigt krasade genom köttet.

Det gör så ont så nu har jag fått huvudvärk också.
Tungan är svullen så jag sluddrar när jag pratar. Sagan fick avbrytas.
Laxfilén med tjusiga romsåsen gick knappt äta med den ömma tungan.
Ack, ack stackars mig!
Lika bra jag går och lägger mig. Munkött läker väl fort?

Sista solnedgången i Indien

Bye, bye India!

Här är solen också vacker. Snö och sol, inte ska jag klaga.

Måndag i Norden

Långt borta känns nu palmerna, stränderna, värmen - semestern.

Men det är rätt kul att vara hemma och ha vardag med barnen också.

Vara med på Milles första tandläkarbesök t.ex.

Han tränade hemma på att gapa och tur var det. Han var så duktig.

När tandläkaren tog på handskarna berättade han om sina vintervantar;

"Ja ha röjda mä stjärna på."

"Kan du gapa stort, som en krokodil?" sa tandläkaren.

"Nä, som en älg."

"Ja e inte sjuk!".

Tandläkare - då borde man väl vara sjuk, tyckte Mille, annars går man väl inte till en läkare...  

En av Mannes alla beundrare

Den skojiga massagemannen.

Vår gata

Gatan i small Vagator vi vandrade uppför och nerför flera gånger varje dag.
Vår egen taxiförare stod oftast och hängde här.

Det var det värt

"Vad stor du har blivit!", sa Moltas när vi kom hem.

"Vilka stora bröst du har fått!", sa Mille.

Betyder det att jag har ätit lite för många naan bread och druckit för många Kingfisher kanske?

Ja, ja... trevligt var det i alla fall.

Försök inte

... ringa mig.
Min mobil är i Goa. Så om jag inte har svarat på sms eller samtal sista tiden, så vet ni varför. Jag är dock helt oskyldig till försvinnandet.

Annat

Frukosten idag såg inte ut så här.
Nej, nu är vi hemma.
Resan gick bra.
Manne som inte gråtit på tolv dagar började gråta när vinteroverallen kom på och han blev nertryckt i bilbarnstolen. Kallt och ingen som skojade med och busade med small baba.

Vår sista heldag

Idag känns det lite vemodigt. Vår sista heldag.
Vi måste gå på marknaden i Anjuna igen. Måste, måste - jo, nästan måste. Vi har inte handlat tillräckligt av allt det fina Indien har att erbjuda. Vi ska inte handla jättemycket mer. Inte köpa för köpandets skull.
Men lite presenter till barnen där hemma, Astrid, Mimmi, svärmor och andra hjälpsamma vänner. Svårt, vad gillar andra? Bara för att vi gillar mycket färgglada saker behöver ju inte andra göra det.
Frukost, byta hotell, åka till marknaden. 

Idag lämnade vi Goa för Karnataka

Vi har varit i en annan delstat idag. Karnataka.
Vi har hittat en trevlig taxiförare med en stor och trygg jeep. Till och med säkerhetsbälten på alla platser.
Han kör försiktigt, inte alls som de flesta andra.
Ambulansen som susade förbi verkade helt sakna utrustning, inte ens skulle man kunna ligga raklång.
Skönt vi slapp få reda på mer om det.

Vi passerade tusen lastbilar med röd sand i flaken. Helt overkligt många.
De såg likadana ut och de tog aldrig slut.  

Apälskaren

Bhagwan Nahaveer Nationalpark

Mycket, mycket skumpig jeepfärd. Genom vattendrag, över STORA stenar, håliga vägar.

Hålla hårt, hårt i Manne.

Vackra berg

Folk kanske inte kastade skräp, men att hålla sig från att bajsa kunde de visst inte.
Oj, vad det luktade bajs framme vid vattenfallen!

I parken fanns tigrar, pantrar, björnar, leoparder, apor, spindlar, kobror, kungskobror m.m.
Så klart såg vi inget av dessa. Jeepen väsnades alldeles förfärligt.
Apor och grodor såg vi.
Och tusentals ryssar. Alltför många i tangabadbyxor och bikinis. En hade cowboyhatt, var aspackad, gick med bar överkropp, drack öl och skränade om var krokodilerna kunde vara.
Jag ska inte låta negativ, allt var bra - utom kanske just den där crocodile-huntern då...

Bästa resematen

Tänk vad jobbigt om vi inte haft amningen! Hålla på med vällingpulver, grötpulver, burkar, mos, flaskor som skulle diskas och allt annat krångel det skulle innebära. Fy, sjutton! Tacka vet jag amningen! Naturens bästa!
Jag älskar det! Manne älskar det!
Vi behöver inte tänka på något annat än vi ska vara tillsammans. Bara vi är tillsammans finns det mat när helst lusten faller på.

Leve amningen! 

En måndag långt borta från snön

Storebror och lillebror, på tu man hand.

Som han trivs den här pojken!

Måndag

Alla älskar Manne och kallar honom "small baba"

Han som älskar Indien och pratar engelska så ofta han får tillfälle, riktigt bra går det. 

Morris nya kompis

... är elva år. Han går inte i skola för han jobbar på en restaurang på stranden.
De lekte i flera timmar mellan pojkens arbetsuppgifter.
Morris lär sig en massa nytt om världen. Visst kan man sitta hemma vid köksbordet och prata om andra länder, att det finns barn som måste jobba o.s.v. Men nu har Morris sett det med egna ögon.
Han hjälpte till att samla tomma flaskor från solstolarna och fällde ner parasollen när solen började gå ner.

"See you tomorrow!" sa nya vännen och log brett.

Goa-bröder

Night Market Arpora

Vilken marknad vi var på igår kväll!

För elva år sedan var jag på en liten  nattmarknad här i Goa, någonstans utanför Vagator/Anjuna. Det var en del marknadsstånd och filtar på marken. Jättemysigt på natten med kulörta ljusslingor.
Jag frågade om nattmarknaden fanns kvar. Jodå, Saturdays nights.
Okej, vi tog en taxi dit.
Vilken kalabalik!  Tusentals människor, tusentals bilar, taxis, tiggare, poliser, hippies, försäljare, musik från alla håll, rop, knuffar, trängsel, trummor... Och Morris har sett många tiggande barn sitta på trottoaren och och titta bedjande på honom och be om pengar.

Det var mysigt, men mycket av allt.
Jag såg så mycket fint, som jag hade velat handla. Presenter till er där hemma.
Men det gick inte. Att försöka tränga sig fram med barnvagn mellan stånden var ungefär lika svårt som att fickparkera i en mycket brant uppförsbacke.
Morris var den som handlade mest. en indisk trumma och fem fina spegelaskar. Jag köpte en fin silverring och tillsammans köpte vi en mosaiklampa.
Men vi försökte pruta ner de fina Anjuna pappersstjärnorna (som jag absolut måste få med mig hem) i två stånd. Det tycks svårt. De verkar vara rätt så dyra. Försäljarna går inte ner vid prutning.
Så på onsdag måste jag hitta ett stjärnstånd och köpa några ändå.

Det här med prutning har jag varit så bra på, men nu orkar jag inte alls på samma sätt. Inte med en barnvagn att hålla reda på. Jag vill bara snabbt få det avklarat och gå därifrån.
"Please, madam. You tell me your price! Please, I give you good price, madam!"

Ännu en dag i Indien

Vi har flyttat. Nu bor vi här, Ayron. Granne med vårt förra ställe.

Stranden på kvällen

Fortfarande lite snorig och hostig, men lycklig.

Jag med. Lycklig alltså. Inte snorig och hostig. Nej, jag har aldrig mått bättre.

Aj! Så här ser jag ut på en sida. Den sidan jag hade utåt under den våldsamma båtfärden hem från Grand Island. Jag var tvungen att hålla hårt i båtrelingen för att inte flyga ut i de stora vågorna. En liten orolig båtfärd för min del. Jag trodde jag skulle tappa ut Manne när båten studsade och flög över vågorna.

Morris ÄLSKAR  Indien!

Jovisst, har vi sett dem!

Delfinerna alltså.
De var många och dök upp lite överallt, men på ganska långt håll. Dennis hade lite problem att lyckas fånga dem på bild. När han tryckte av dök de. Men till slut så.
Ni ser den väl där ute på Indiska Oceanen?

Vi överlevde

Sjöborre

Kines-Manne i indisk flytväst.

Vandring genom Vagator

Sekunden efter försökte han stångas.

Han som bara sov hela promenaden, utan blöja.

Vilopaus med kaffe, Kingfisher och 7up.

Morris har införskaffat en helindisk utstyrsel.

Fastgjutna glasskärvor istället för taggtråd för att hålla tjuvarna borta.. 

I värre renoveringsbehov än vårt hus där hemma.

Så här kan man också bo. Det ska jag komma ihåg när diskmaskinen krånglar därhemma.

Imorgon ska vi på äventyr.
Vi ska på Grand Island snorkling-tur. En heldagsutflykt.
Klockan halv åtta blir vi upphämtade här på hotellet.
Lite väl sent kom vi på att vi blir utan frukost.
Köket öppnar halv nio.
Hungrigt kommer det bli.

Skönt att jag har Manne att skylla på. Så jag får hålla mig ovanför vattenytan.