Finaste Majken

I dag fyller min pappa, Owe, 66 år, eller egentligen den 29:e. Vi har tänkt på honom och skickat kort, jag och Astrid.

Om du läser det här; STORT GRATTIS, PAPPA!!!

Vi är kvar i Linköping en dag till. Vi hann liksom inte med. Jag skulle handla saker på Ikea åt dagis. Det gjorde jag ju inte i går när allt blev så hysteriskt på Ikea med försvunna barn.
Så idag skulle jag göra det, men fick inte tag i personen som skulle svara på vad jag skulle handla. Ringde runt till alla fyra främmande missade nummer på min mobil innan jag kom rätt.
Två av dem var personer som sökt mig angående teaterjobb. Lite smickrande, men nu i vår har jag absolut ingen tid över.
Våren handlar mest om att få allt att gå ihop med barn, mat, dagis, skola, fritids, möten, simskola, musikskola, teaterskola, möten, möten, möten, handla, äta, sova, tvätta, diska, städa lite, hundpromenader, dagis, besiktiga bilar, betala räkningar, ringa diskmaskinsmän, deklarera, byta glödlampor, packa gympapåsar, vattna blommor, mer möten, ringa försäkringsbolag, leta efter försvunna saker, leta ännu mer efter försvunna saker, städa lite igen...
Ja, som sagt, jag har liksom inte tid med nya teaterprojekt även om jag skulle vilja.
"I höst går det bra", sa jag.

Klockan var nästan halv sju när vi äntligen var klara på Ikea. Mörkt ute. Vägverket varnade för vattensamlingar på E4:an, så efter en stunds velande bestämde vi oss för att sova kvar en natt till. Imorgon bitti åker vi supertidigt. Skolan börjar 8.20.
Sportlovet gick fort.

Nu är Astrid också en lycklig innehavare

Astrid fick en precis likadan dator som jag i julklapp. Vi började med att lägga in hennes 2071 foton från digitalkameran.

Ikea

Försvunna barn på Ikea

Det har varit en lång dag. Mycket beroende på slutet av dagen. Dramatik på Ikea.
Vi skulle gå in lite snabbt på Ikea för att handla två små gosehundar, en till Majken och en till Moltas (som var hemma hos mormor för han fortfarande är hängig). Vi hittade hundarna och gick till hissen för att komma ner på bottenplan. Morris och Majken tog trappan.
"Vi ses där nere"!
MEN så blev det INTE!!
"Äh, dom har säkert gått till kassan", tänkte vi och gick dit i lugn och ro. Ikea är ju väldigt stort så det tog tid. Väl framme där såg vi dem inte.
Astrid gick och letade.
Jag stod kvar med Mille och vår gamla vän Tommy som vi sprungit in i en stund tidigare. Tiden gick. Ingen Astrid och inga barn... Då gick jag iväg för att leta.
Tommy fick ta hand om Mille och barnvagn. Jag halvsprang och kollade massa avdelningar. Inga barn som var mina...

Då hör jag i högtalarna;
"Kod 099 till lampavdelningen".

Precis efter ringer Astrid och säger;
"Jag står på lampavdelningen och har precis efterlyst barnen.
Ett helt gäng med killar - efterlysningspatrullen, gav sig ut på jakt.

"Varuhuset stänger om 5 minuter"

Fem minuter går.
Morris och Majken - borta.

De börjar släcka ner vissa avdelningar. Nu börjar det kännas lite konstigt.

Men äntligen så ringer Astrid och säger att patrullen har hittat dom i utgången hos Tommy och Mille. Efterlysningspatrullen undrade så klart vad det var för främmande man som bjöd de försvunna barnen på glass. Men det gick ju bra till slut.

Vart hade de varit?
Jo, de hittat något Tv-spel inne i varuhuset, i ett sånt där inrett vardagsrum, och börjat spela. Eller rättare sagt så gjorde Morris det.

Ja, så kan det gå på Ikea. De var säkert försvunna minst 45 minuter.

Astrid på sömnpromenad med Mille.
1 plusgrad idag.

Lite julstämning i februari

Peters julklapp från Astrid

Chokladask klädd med många trislotter. Än så länge har han bara skrapat två, ingen vinst. Vi får se vad som händer.

Astrid är här

Alla är glada för nu är Astrid här!
Vi har haft en mycket bra dag. Vi har haft julklappsutdelning och ätit god lunch och middag. Astrid, Majken, Mille och jag var och handlade på Ikea-huset (Ikea och massor andra butiker som hänger ihop i en enorm galleria). Så himla mycket folk och varmt och förskräckligt. Hualigen!

Moltas började dagen med att må riktigt dåligt. Klagade på magont, svettades, försökte bajsa, helt likblek.
Jag gick och la mig med honom, tänkte att det är bra om han sover lite och kanske jag måste åka och köpa microlax när Apoteket öppnar, för han har inte bajsat på tre dagar. Men så blev det inte. Nej, han spydde ner hela sängen, kuddar och täcken.
Så mycket kräks överallt, pyjamas och håret, mina kläder. Stackars liten! Igen. Han har ju inte ens blivit helt frisk. Men efter den där superspyan har han mått bra. Helt bra till och med. Konstigt. Hoppas att han fortsätter med det nu, annars blir jag orolig att han har cancer. Jag är väldigt rädd för cancer.

Morris och jag kom inte iväg på "Till vildingarnas land" för här i stan går den bara med engelskt tal och det funkar inte för Morris. Tyvärr.
Jag vill verkligen se den på bio och inte på DVD för den ska tydligen vara så vacker och välgjord, så därför ska jag planera in en tur till Stockholm snart med Morris. Någon som vill passa Mille under tiden som vi går på bio?

Semlor med faster

Nu är vi hos min mamma Inga-Maj och Peter i Linköping. Vi har ju sportlov, så det är verkligen skönt att åka bort lite. Dennis är hemma och vrålpluggar.

Idag bakade jag semlor och min faster kom på besök. Det är alltid lika roligt att träffa henne.

I morgon kommer min älskade syster Astrid från Malmö. Det ska VERKLIGEN bli kul! Inte så ofta vi är tillsammans här i vårt barndomshem. Sist var nog när Mille föddes.
Den här gången ska vi fira lite jul (byta julklappar) eftersom Astrid var i USA på julen. Jag hämtar henne vid tåget 10.30 (hoppas jag, för gud, vilket strul det har varit med tågen den här veckan! Hon har fått boka om och tveksamt har det varit om tågen ens skulle gå över huvud taget, men sista beskedet nu sent i kväll var att det SKA gå).

Jag och Morris kanske ska gå och se "Vildingarnas land". Får se om det om det blir tillfälle till det. Majken och Astrid såg den i Malmö när jag låg och spydde i värsta vinterkräksjukan. Filmen är tydligen fruktansvärt sorglig. Majken börjar gråta bara hon tänker på den. Hon har flera gånger försökt berätta vad den handlar om, men det går inte - tårarna kommer...

Nu räcker det visst...

Nej, nu går det inte lägga ut fler bilder. Något har hänt, jag har väl överhettat hela systemet. Dags att gå till sängs.

Utsikten från restautangen

Lunch på restaurang Safari

En tiger hoppade upp på glasrutan och slog med tassarna mot Morris och Majken.

Alla barnen tyckte att det var så häftigt med delfinerna. Alla vi vuxna också för den delen.

Inte lätt att ta kort på delfinerna...

Äntligen framme vid Delfinariet!

Det är långa avstånd på Kolmården. Tittar man noga ser man Majken och Moltas springa i full fart. Äntligen framme!

Årets vackraste dag

"Det ut som en tavla!" sa Moltas och stirrade upp i himlen.
Jag håller med, allt var himmelskt vackert på Kolmården idag. Och så vi som oroade oss för vädret. Där ser man hur dumt det är att oroa sig i förväg.

Vilken underbart vacker dag vi har haft!!

Kallt, men kylan stoppar inte oss

Kolla, visst kan man se hur kallt det är!

Här var jag på teaterföreningens styrelsemöte i går kväll. Det var trevligt, men jag var tvungen att gå tidigare. Mille var med och efter två timmar orkade han inte sitta still längre utan ville nerför den otäckt branta trappan hela tiden. Jag fick i alla fall berätta om de teaterpjäser jag sett i Västerås förra helgen.

Men, vad kallt! I går morse var det 23 minus grader. Idag har det inte varit lika kallt, men blåst en riktig isvind.
I morgon ska vi till Kolmården. Jag och alla barnen. Där ska vi möta min mamma, hennes Peter och min morbror Hasse. Det är tradition att vi åker dit på sportlovet. Det blir tredje året nu.

Hoppas bara att det inte är alltför hemskt att köra på de kurviga vägarna.
Och hoppas att det inte blir så hemskt kallt. Vi ska ju vara ute hela dagen.
Jag hittar så klart inte alla utekläder heller.
Milles mössa spårlöst borta och en av hans varma tofflor. Typiskt. Jag kan inte heller hitta hans fina ull-underställ. Suck! Man kan ju bli lite trött på sig själv ibland alltså.
Jag ska göra en tyst letning på övervåningen. Barnen ligger alla och sover i dubbelsängen. Mille är väldigt lättväckt. Vill amma så fort han vaknar till.
Håll tummarna att ull-understället finns i en ouppackad väska däruppe!

Majken hostar verkligen mycket, kanske borde hon inte gå ute en hel dag. Men det är ju så kul! Inte kan vi missa det här.

Mysig innergård

Här sitter man och fikar på sommaren.

Oj, det verkar visst som det är världens grej att jag har varit och fikat i stan!
Ja, faktiskt - det var nog bra länge sedan jag drack en latte...

Sånt är mitt liv.

Bästa fiket i stan

Så mysigt!

Här inne satt vi och fikade, bara vi.

Morris följde inte med, så han missade fikat.

Majken är fortfarande inte helt frisk. Nu verkar något nytt drabbat henne, eller om det är samma elände som fått nytt grepp om henne. Hon hostar med den där riktigt äckliga hostan som hon får ibland. Skällande torrhosta. Hängig är hon också, men mycket glad att återse Moltas!

Vi hämtade Moltas och farmor på bussterminalen. Härligt att träffa Moltas igen efter tre nätter i Stockholm. Så länge har han aldrig varit borta. Han har förresten aldrig varit borta ensam förut. En gång sov han och Majken två nätter hos farmor. Och en gång före jul sov han ensam över hos moster i Greta, men bara en natt.

Farmor bjöd på fika i stan.

Han är hemma igen!

Den förlorade sonen

Moltas är fortfarande fast i Stockholm.
Vi saknar honom!
Tunnelbanan går inte och inga SJ-tåg till oss.
E4 är full av röda varningar om man kollar på vägverkets karta. Alltså inget bra alternativ att ta bilen upp.
Farmor ska försöka komma med buss. Det kommer vara total-kaos. Värsta problemet är kanske att ta sig in till centralen eftersom ingen tunnelbana går.
Åh, jag vill ha hem Moltas! NU!!

Ännu en dag i snökaos

Bilden är från DN

Datorkärlek

Våra bästa vänner.
Vår kontakt utanför Buskhyttehålan.
Nu har Dennis startat en insamling, så även Morris kommer att få en lika fin liten dator som jag, fast blå.

Majken i tidningen, igen!

Majken och Lisa i tidningen efter festen i Malmö.
Nu får vi ska skaffa klippbok till Majken.

YES!! Där satt den!!

Skam den som ger sig...