Stök och bus

Förra veckan bodde jag och Manne i en lägenhet i stan.
Vi hann stöka till rätt rejält.

Fågelteater

Jaha, kostymör till yrket för tillfället... Det är inte helt lätt.
Och inte heller helt lätt att hitta fågeldräkts-kostymer.
Dagispojkarna ska spela talgoxe och tofsmes på torsdagens teaterföreställning.

En midsommarnattsdröm-kostym under ändring.

Skönt att vara liten

"Skönt att vara Manne och inte fatta något", säger Morris som fattar desto mer.
Han kan inte sova, fortfarande vaken och klockan är över elva.
Det är förfärligt med ledsna barn och inte kunna göra dem glada.

Sorgligast

I helgen var jag tvungen att ge mina barn beskedet;
""Pappa ska flytta."

Det var det hemskaste jag gjort.
De grät och grät.

Helgen har gått i sorgens tecken.

Så mycket sorg och så många frågor.
Mitt modershjärta går sönder.

Blixtar

Det är natt.
Det är varmt.
Det blixtrar ute.
Inget regn.
Inget dunder.
Bara blixtar.

Kattvakt

Manne och jag bor i en lägenhet i stan under tre dagar.
Vi passar en gammal katt.
Katten tycker inte om ettåringar.
Men Manne bryr sig inte om det, han jagar och drar i pälsen.
Tre gånger har det slutat med rivsår och tårar.
Imorgon åker vi hem och lika bra är det.
Jag har saknat mina barn. 

Sommar, 22.5 grader

Lunch vid slottet.

I ateljén.

Majken fick en sticka, blev ledsen och fick ett armband av L, som tröst.

Vi har haft en varm dag, en riktig sommardag.

Dagen då de första kostymerna skulle provas

Nacka Strand, i väntan på båten.

Min medhjälpare från Teater Sörmland.

Framme vid teatern på Fjäderholmarna.

Regissören provade första kostymen, Lysanders.

 Sedan fick de andra skådespelarna prova sina.

Ser de ur att komma från antikens Grekland?

Bästa barnvakten! Manne har det inte gått någon nöd på.

Ja, man får väl lov att säga att dagen varit någorlunda bra.
Inga katastrofer.

Lite kostymer

I veckan har det sytts en del kostymer.
Jag har fått god hjälp av en kvinna på Teater Sörmland.
Imorgon bär det av till Stockholm och Fjäderholmarna för att prova dem på skådespelarna.
Lite småpirrigt, för hur ska jag veta att vi tänkt lika? 

Min älskade, älskade bebis

Manne 1 år

"Usch, vad är det här för monstertårta?!"

Naken-teater?

Jaha, ja... så var det här med att vara kostymansvarig till en teater.
Jag tror skådespelarna kommer att vara nakna. För några kostymer verkar det inte bli.
Jag kommer aldrig igång. ALDRIG.
Bara skjuter fram det, en dag till. Och så en dag till.
Om en vecka har jag deadline på sju kostymer. Till att börja med, sedan blir det fler deadlines.
Oj, oj, oj.

Blodpudding till fika?

Manne är återställd. Stygnet togs bort av goda grannar. Tack!

Moltas var på riddarklubbsavslutning med sin far.
"Fick ni fika efteråt?" frågade jag.
"Ja, vi fick blodpudding!" sa han glatt.

Han menade så klart chokladpudding... 

Gott och ont

Det finns saker att vara glad över. Min nya kamera och mina barn till exempel.
Men det finns också sånt som gör mig arg och ledsen.

Akuten

Igår efter styrelsemötet kom vi hem. Jag satte mig vid bordet, förkyld och eländig, för att äta.
Manne kom krypandes, klättrade över Bosse, precis som han brukar.
Rullade över honom med huvudet före ner i golvet.
Precis som vanligt.
Men inte precis som vanligt för blodet sprutade!
I handen hade han haft en pincett (inte världens bästa barnleksak).
Pincetten skar upp en liten del av läppen, som glipade otäckt i blodforsen.

Jaha, akuten.
Efter fem timmars väntan fick han sy ett stygn utan bedövning.
Läkaren var stressad för folk verkade dö överallt.
Kändes som avmagrade cancerpatienter låg och dog i korridoren.
I Anhörighetsrum - Samtalsrum satt folk och fick besked och kom ut i chocktillstånd.
Ambulanserna kom vinande en efter en utanför fönstret.

Klart att vi fick vänta lite på det kosmetiska stygnet.
Och glad är jag för det, att vi hade lägst prio, för inte ville vi byta situation med de döende med prio 1.

Manne skrek som en dåre då stygnet skulle sys.
Läkaren skakade på hand och tappade ut nålen när den äntligen gått igenom ena läppfliken.
Blodet forsade ner i halsen på stackars Manne.
Men så äntligen satt det där, det lilla stygnet.
Upp i mammas trygga famn.
"Hej då!" sa läkaren och sprang ut.
Vad gjorde lille Manne då?
Jo, han vinkade till läkaren...
Gullige, älskade lille son. 

En söndag

Idag har vi haft kompisar till barnen här.
Jag älskar när stora barn leker. Leker och pratar och leker och fixar. Så att de till och med glömmer bort att det finns något som heter TV-spel.

Jag har fått hosta, påminner mig om hur det var att ha Manne i magen när jag hostade så förgrömmat.
Så illa ska väl hostan inte behöva bli nu.

Idag kom en vän förbi med ett litet paket. Sådan fin omtanke. Tack vännen!

Moltas älsklingen

Sista gången med sina små fina mjölktänder.

Några timmar senare, hemma igen. Snurrig, vinglig och fnittrig av Stesolid. "Nu ramlar jag!" sa han och ramlade flera gånger samtidigt som han fnittrade. "Det snurrar i huvudet!" skrattade han.

Roten var tydligen lite uppäten av bakterierna som orsakat infektionen, sa tandläkaren.

Stockholm igen

Det händer så mycket saker i mitt liv som jag inte kan blogga om.
Men jag vill inte lägga ner hela bloggen för det.
Valborg och första maj var jag i Stockholm. Möte med teatergruppen.
Vin med kusin Jonas.
Promenad och fika med älskade syster Greta.
Tur att det finns så många fina människor.