Bak inför namnsdagen

I förrgår bakade barnen kanelbullar. Majken har namnsdag idag så det passar perfekt.
Tänk vad vi hinner med fast vi har en liten nyfödd!
Fast det är klart bullbaket skedde ju innan Astrid åkte hem...

Majken är så förälskad i sin lillebror.
I morse satt hon och höll honom (som vanligt, hon kan sitta länge, länge och ofta).
Jag kunde inte låta bli att  testa henne lite;

"Majken, de har ringt från BB. Det var en mamma där i natt som födde en flicka. De har redan två flickor, så hon hade hoppats på en pojke. Nu ringde de till oss och eftersom de vet att vi har så många pojkar och frågade om vi kunde tänka oss ett byte. Efter helgen skulle vi kunna åka och hämta den lilla nyfödda flickan och lämna vår pojke på BB till den familjen. Vad tycker du?"

Hon tänkte efter en liten kort stund och tittade ner på sin bror.
"NEJ! Aldrig! Han ska vara här med oss."

Och det är klart. Jag visste väl det.
Vi är så kära i honom allihop.
Dennis ville knappt släppa taget om honom för att låta mig amma, satt med och tittade på det fantastiska friska lilla barnet. Kunde inte sluta säga;
"Vilken tur vi har haft! Det här är den största lyckan! Vi tar ju ingenting för givet. Fem perfekta barn. Vilken lycka!"
Han sa det om och om igen. Och visst är det så. Jag håller med, så klart!