Familjen Kaller: november 2013

måndag 25 november 2013

Som om tenta-ångest inte vore nog!!

Tenta-ångest

Fy, vad mycket det är att plugga in!

Åtminstone att sätta igång med nu i sista stund.

Manne vill bara sitta i mitt knä i soffan.

Stressigt värre. Det känns ungefär som att sitta i bilkö. Man har skitbråttom, men kan inte göra något åt det.

Snorig måndags-pojke

Det går inte få mycket gjort på farmokoterapi-studierna idag.

Den här lille stackarn vill inte sitta ensam i soffan. Han vill bli tröstad och buren.

Om jag försöker läsa i min stora feta bok blir han ledsen.

Om jag i smyg försöker läsa i mina anteckningar blir han ilsken och kastar iväg papperna.

Mille är också sjuk.

39 graders feber.

Han äter inget, men spelar gärna PS3.

Snorig lördags-pojke

Vi skulle ha åkt till Stockholm. Det blev inte så.

Så här vill jag sy

Ungefär iallafall.

Den är så fin i ryggen!

Sjukdom, Norrköping och mina sydrömmar

Det är konstigt m Majken.

Hon är så himla hängig. Hon har ingen ork till någonting.

Riktigt oroväckande. Hon har inte klarat en enda hel vecka i skolan. De ringer titt som tätt från skolan och jag får hämta en blek liten Majken som skakar tänder, ibland med feber ibland inte.

Så himla konstigt.

I onsdags togs en massa prover. Egentligen vill jag ju inte att de ska hitta något, bara att hon ska få bli ordentligt frisk. Inte bara halvfrisk och så sjuk igen efter några dagar.

Majken orkade inte gå till skolan i fredags, det var därför hon var med på begravningen.

Hon var trött och låg i mitt knä under begravningskaffet. Åt ingenting av smörgåstårtan. Men tre eller fyra citronkakor gick ner. Begravningen var över och vi hade hunnit pratas vid en del. Mina kusiner, som förlorat sin mamma, verkade ta sorgen med ett lugn. De pratade kärleksfullt om sin mamma och också med en viss lättnad att hon nu slipper lida. Lilla Marianne.

Majken och jag passade på att gå en timme på stan i Norrköping. Hon behövde få äta något. Nästan en hel kebab lyckades hon klämma i sig. Det känns bra att hon äter - hur skulle hon annars orka bli frisk?

Sedan var jag lite småegoistisk och tvingade Majken att stressa till en alldeles underbar tygaffär (som jag upptäckte för två veckor sedan när jag och min mamma hade en heldag i Norrköping).

Affären får mig att bli så glad! Genast börjar jag drömma om att få sy. Kläder till

barnen, till mig.

Det röda tyget med vita prickar är ett frottétyg. Jag vill sy badlakan av det med turkosa kanter och hängare.

Jag köpte lite av det bruna tyget med grisar på, sydde ett örngott till Mille. Han älskar sin nya kudde! Han säger att han vill ha en griströja och grisbyxor också.

Men det går inte i det ostretchiga tunna bomullstyget. Kanske en skjorta? Åh, tänk om jag hade lite mer tid! Tänk vad jag skulle vilja sy och sticka! Till och med städa lite skulle jag kanske göra då...

Nu; farmakologistudier innan Manne vaknar!

Skynda, skynda!! Tenta på fredag!!

lördag 23 november 2013

En grå novemberdag i vacker stämning

Majkens fotouppdrag

Jag bad Majken fota lite diskret.

Nästan hela släkten var ju samlad, men en begravning är inte direkt då man samlas för ett gruppfoto.

Majken smög runt ett varv med min Iphone. Hon lyckades få den nyblivne änkemannen Christer på bild.

Han ser glad ut på bilderna, men det var han inte. Han har levt 36 år tillsammans med sin älskade hustru. Vårdat henne kärleksfullt under alla de sjuka åren. Löftet "i nöd och lust" höll han sannerligen.

Otroligt fint. Han köpte ständigt blommor till henne. Alla gånger jag sett dem tillsammans, sedan hon blivit sjuk och rullstolsbunden, har han klappat och pysslat om henne hela tiden; "Hur är det, lilla mamma? Är det bra?" Och strukit hennes hår eller kind. Så äkta.

Majken tyckte hela grejen med begravning var lite skrämmande.

"Alla var där, alla mina släktingar som alltid skrattar och är glada. Nu grät alla. Det var konstigt."

Jag tror hon tittade mycket på allas skor för att slippa se tårarna.

Hon fotade Peters trasiga sko. Ecco-skon med den smuliga sulan som spred små svarta gummismulor efter sig.

Och så mina snygga Camper-stövlar som det bästa Tradera-köp jag någonsin gjort.