Gott nytt år!!

Kommer de klara att hålla sig vakna till tolvslaget?

Moltas serpentin-nyårspyntar

Snart blir det lammstek...

GOTT NYTT ÅR!!!

Mellandagslek

Lillasyster

Syster Astrid som fyller 38 år i mars. När vi var på Systemet före jul fick hon visa legitimation!
Tänk att se 18 år yngre ut än man år!
Nu har hon och Jamin åkt till Österrike.
Jag saknar henne jättemycket!

Fina trumpetspelare

Det var ett tag sedan, men jag hann inte riktigt med.
Mina fina barn spelade så fint, fast de knappt hunnit öva eller gå på musikskolan p.g.a alla sjukdomar.
Majken var absolut minst  bland alla killarna och spelade och dansade så fint till.

Julmys med spyhinkar

Astrid och Jamin

Snälla mormor

På julafton spydde bara Mille, men på julaftons natten var det inte bara han utan även Morris, Majken, Moltas och jag. HELA långa natten sprang Dennis framåt tillbaka till toan och tömde spyhinkar.
Båda nya DVD-filmerna från Henke hann vi se mer än en gång. Alla fem satt vi och hängde i soffan med varsina spyhinkar.
Juldagens morgon var det Henke som tog vid. Han spydde och spydde och spydde. Hade panik-kramp i magen. Det slutade med akutfärd till akuten, dropp och kramplösande medicin.
Lite dramatik på juldagen.
Annandagens morgon var det Peters tur att börja spy...
Vem vågar komma som gäst till oss fler gånger?
Samma sak var det ju vid Milles två årsdag, gästerna blev smittade av kräksjuka.

Julafton

Julstök och julfika

Kalle Anka (fusk, eftersom vi inte har vanlig TV)

GOD JUL KÄRA VÄNNER!

JULLOV!!!!

Äntligen jullov!
Nu har vi massor att göra. Julstök. Julstäd. Julklappar i sista stund.
Julgranarna var slut på stan igår, bara dyra kungsgranar kvar.
Städa, städa, städa, städa. Det syns aldrig att det städas här. Inget händer liksom.
Men vi ska städa. Stryka julgardin.
Bädda rent i sängar som alla möjliga julgäster ska sova i. Flytta om sängplatser.
Vi ska ha fem sova över-gäster.
Bosse ska ut och kallt är det ute.
Hänga tvätt och titta på julkalendern. Och jag vill inte missa den, Julpussar och Stjärnsmällar.

I bakhuvudet måste jag fundera ut vad jag ska säga när jag ska ringa ett jobbigt samtal, som jag inte vill ringa. Viktiga beslut som har med den där härvan i höstas att göra. Sånt jag helst vill slippa tänka på, som jag absolut inte vill tänka på mitt i mysiga julstöket.
Jag hänger hellre tvätt och kokar gröt och pudrar pepparkakshuset.

Fjärde advent

Luciatåg som Morris fick när han låg på sjukhuset på Lucia 2002.

Stjärngosse utan huvud. Nån dag ska han få det tillbaka...

Dennis är tillbaka efter elva dagars resa.
Vi har klarat oss bra, förutom mus-jakten. Åh, vad vi saknar Snoddas!
Jag gillar inte att ta hand om döda möss i råttfällor. Jag har aldrig gjort det och blev helt förlamad när vi hade en döing i råttfällan under diskbänken. Tur att jag har lite barn som är modigare än mig.
Morris och Majken tog hand om det. På med plasthandskar och fram med grilltången. Efter mycket om och men och lite vrål och lite skratt kom den stackarn ut på verandan, där har den sedan legat och blivit djupfryst med huvudet i giljotinen.
Nu får mannen i huset ta hand om mus-jakten i fortsättningen.

Ute snöar det hela tiden. Det är kallt. Jag längtar efter mina julklappar, dunjacka och norrlandstövlar.

Vilken mardrömsexpress i 96 minuter

Vilka hysteriska filmer mänskligheten gillar!Jag är totalt utmattad efter kvällens familjefilm.                 Herregud, vad är det med folk?! Eller vad är det med USA? Varför måste det gå så himla fort?!               När vi hade Lucia-fest på dagis kom jultomten med varsitt paket till alla barnen (som föräldrarna får inhandla i förväg). Våra barn fick varsin film med jultema. Så mysigt och stämningsfullt att titta på tillsammans, tänkte jag. Först Musse Pigg och hans vänner önskar God Jul. Traditionellt och gulligt,trodde jag. Men det var ju helt galet. Knatte, Fnatte och Tjatte som stressar och jagar varann i världens tempo HELA tiden. Och så två sekunder julsång och så galen jakt igen och igen och igen. Jag orkade inte sitta med och tittta. Så ikväll skulle vi se nästa film; Polarexpressen om ett tåg som åker till Nordpolen för att se att tomten verkligen finns på riktigt. Natten före juldagens morgon, snöigt och mysigt såg det ut på omslaget till filmen. Men så kom det igång efter tre minuter med det hysteriska tempot som sedan följde genom hela filmen. Tåget skenade och de kastades hit och dit och det  var bara effekter och effekter och tre tusen snabba klipp i sekunden. Barnen satt med uppspärrade ögon och öppna munnar och glömde väl bort att andas då deras nervtrådar i hjärnan brann upp. Jag fick motreaktion och somnade i stresspsykos och plågades i slummern av alla dessa ljudeffekter. Inte konstigt att barn av idag har ADHD. Deras stackars hjärnor brinner ju upp av någonting som kunde vara så trevligt som att se en familjefilm. Jag är helt matt. Nu måste jag gömma filmen, för de tyckte så klart att den var bra. Stackars barn! Imorgon blir det bara Julpussar och Stjärnsmällar, julkalendern från 1986 som vi ser ett avsnitt av varje dag (eftersom vi inte har vanlig TV). Tack kära Per Oscarsson och Stefan Ekman för att ni är med och gör underbar och snöig jul och Björn Isfälts fantastiska musik! Vilket lugn och vilken hemtrevnad...  Vilken kontrast till Polarexpressen...

Vårt lilla barn

... som ska komma den 19 maj, på Majkens namnsdag!
Det vore en fin namnsdagspresent.

Fotot som kunde ha blivit ett julkort

... om inte Lucian såg så arg ut och lill-tärnan petade sig i näsan.
Jag skrattade, inte ett enda av mina 43 julkortsförsök går att använda.
Egentligen har jag lust att använda just det här, men jag tror kanske inte gammel-mormor och alla tycker det är lika kul.
Ingen lätt uppgift att lyckas med fyra tjafsande syskon och en stor ångvält till hund som också vill vara med.
Nytt försök imorgon, idag har vi fullt upp med annat. 

Dagis-Lucian

Moltas gör sig redo

Han hade längtat sååå efter den stora dagen då han skulle få vara Lucia!

Lucia

Morris som stolt stjärngosse

 

Finaste Morris som finaste stjärngosse.
Jag vet inte vad det är med Lucia-tåg, skolavslutningar och musikskolekonserter; jag blir alldeles gråtmild. Skulle kunna börja storgråta om jag inte inte kämpade febrilt med att hålla tårarna under kontroll.
Är det för att det är så himla vackert? Nej, det är något annat. Är det att hjärtat svämmar över av kärlek? Ja, jag tror det. Och ja, det är väl vackert? Det vackraste som finns.  Ett modershjärtat som svämmar över av lycka och kärlek och stolthet. Och så alla de fina julsångerna. Ojojoj!
Stjärngossorna i sina vita linnen och strutar på huvudet. Så fina de var. Och Lucian och alla små tomtenissar.

Tänk om varje dag var som idag

Majken på mitt jobb.

Majken bakar lussebullar i lera.

Jobbat idag. Vad roligt det är med roliga jobb! Barnteater. Glada skådespelare och snälla tekniker, spralliga barn och trevliga föräldrar. Bästa chefen och mysiga miljöer. Fin föreställning. Gott fika. Härlig Ulla Skoog.
Jamen, varför är det inte alltid så att jobba?

Den här författarinnan älskar jag!

Så underbart brittisk och härlig och underbar!!! Vilken supertant alltså!
Jag läste min första Margaret Yorke-bok 1996 och det var för att jag var nyfiken på vad min ex.pojkväns  ex.flickvän gillade för böcker. Av någon anledning hade jag hört att hon var älskade Margret Yorke.
Ja, det gjorde jag också. Åh, vad hennes böcker är bra!
Underbara miljöskildringar från små byar i England, massor av personer inblandade - vanliga människor; gamla tanter, lärare, barnskötare, arbetslösa, snabbköpskassörskor, studenter, mäklare, pendlare. Vardag, Riktig vardag med morgontrötta människor som har tråkiga jobb.
Så spännande, så spännande fast inget särskilt brukar hända förrän sent in i boken. Och det spännande är inte att följa någon polisutredning. Nej, det här är något annat.
Jag kan verkligen se gatorna framför mig som hon beskriver. Puben, torget, trädgårdarna.
Kall höst var det i den här boken Onda gärningar. Susan Trenton lever med sin hemske 40-årige son som vägrar flytta hemifrån. Han är riktigt elak mot sin gamla mamma. Misshandlar henne. Alla grannar vet om det, men ingen gör något.
Margaret är min idol i psykologiska deckar-genren. Bara titta på henne och se hur cool hon är!

Fin glugg

Bara en gång i livet får man vara så där söt. När första framtanden är tappad där uppe.
Dennis påminde om att det kan ju hända igen; att man får en glugg där uppe.
Men det får vi verkligen inte hoppas att Majken får stryk eller i en olycka blir av med en tand, eller blir en hemlös som inte har råd att gå till tandläkaren.
Nej, nej nu ska vi njuta av detta underbara leende! Det klär henne väldigt bra med glugg.

Prov med fusk

Vad gör om man ser någon fuska?
Svara gärna, skulle vara intressant att höra lite åsikter.

Nationellt prov

Så var det dags för nationellt prov. Från klockan 13-17 ska jag sitta och försöka dra smarta slutsatser och se samband och annat logiskt matematiskt.
Om jag gör det bra får jag slutbetyg MVG - Mycket Väl Godkänd, eftersom jag lyckats bra på de tidigare fyra vanliga matteproven. Nu är det slutfinal och det är nu det gäller!!! Inte lite pressat precis.

Men, men det får gå som det går. Jag har inte hunnit med på slutet, det har varit lite annat de senaste veckorna.

Dörren måste nu mer hållas låst ALLTID för att inte Bosse ska öppna den, gå ut och hoppa över verandan.

Nu är det dags för matematik.Kaffe först.

Dålig dag

Vissa dagar är mindre bra, så måste man väl få säga utan att verka gnällig?

Idag har varit en sådan mindre bra dag.
Efter en lång promenad i djup snö gick jag hem för att duscha och åka in till skolan och plugga till nationella provet i sista stund. Efter en kort stund hemma upptäckte jag att dörren var öppen. Både grindarna till verandan var ordentligt låsta. Ingen Bosse någonstans! Mysterium...då ser vi i snön, spår efter Bosse! ÅH!!! Vilket skit! Bosse har lärt sig hoppa över verandastaketet! Katastrof. Tidigare har han lärt sig att öppna dörren.

Nu kommer det här fortsätta. Han kommer ta varje chans att hoppa ut.
Inte bra.

Sedan hade jag mattelektion och jag fattade inte mycket av enkla tal som jag borde kunna nu så här dagen före nationella provet. Suck.

Och alldeles nyss fick jag en rejäl utskällning av en busschaufför för att jag parkerat på hans heliga mark.
"Jag ska genast flytta bilen!"
"NEJ! DU KOMMER HIT!!! JAG SKA PRATA MER MED DIG!!!!"

"Varför då? Det är väl bättre att jag flyttar bilen så att du kan åka?"
"KOOOOM HIIIIIITTTTTTTTTTTT!!!!!!!!!!!!! JAG SKA PRATA MED DIG!!!! NUUUU!!!!"

Hm, gubbjävel... Jag som hade tänkt åka buss till stan i morgon till nationella provet så att Dennis kunde ta bilen till och från dagis. Nu vågar jag inte åka buss med den där livsfarliga busschauffören.

Ingen bra dag. Kan man få tycka det?
Motivationen till att plugga är obefintlig.

2 år idag!!

En glad liten 2-åring.
Mimmi och Atta var här. Peter kom också och tog med sig Mimmi hem igen. Ända sedan i torsdags har hon varit här. Tre nätter. Mysigt har det varit, men tiden går alltid så fort.
Nu ska jag inte gnälla. Det har varit så trevligt.
Astrid är kvar.
Hon älskar att gå ut med Bosse och det är härligt! Både de tidiga morgonpromenader och sena mörka, kalla kvällspromenader tar hon utan att tveka.

Trädgårdsälgen

En älgkalv som stod och käkade äpplen i trädgården i morse.

Äntligen blev det av!

T.o.m de stora pojkarna vågade sig inte riktigt ända fram.

ja, äntligen blev det av, barnkalaset som jag lovade mina stora barn för länge, länge sedan. I augusti fyllde de år och nu hade vi kalset.
Bättre sent än aldrig, eller hur?
Nu har jag uppfyllt de tre löften som jag länge haft dåligt samvete över.
Resan till Estland
Majkens våningssäng
Födelsedagskalaset

Vi hyrde gympasalen, lekte lekar och ute i skogen efter en tipspromenad fick de träffa tvärtom-tomten som gav dem godispåsar.
Nu sitter Morris djupt försjunken i ett barnlexikon som han fick i present. Vilken perfekt Morris-present!
Över huvud taget fick de verkligen bra presenter. Jag är imponerad.

Prickar stora som hav

Idag har prick-pojken fortsatt varit prickig. Nu är han mer helt röd med några vita fält som istället är vanlig hudfärg. Prickarna har alltså blivit större och flutit ihop i stora röda fält.
det kliar inte, men hettar. Konstigt.
Imorgon är det fredag och då ska han vara på bättringsvägen, annars blir det doktorn igen.


Morris och Majken hade trumpetkonsert idag. Mormor kom, men moster Atta fastnade på tåget från Malmö och missade konserten.

Och så prickar också!!!

Bäst att ta kort annars tror ni väl snart att jag hittar på alltihop...
Nu har vi snart varit igenom det mesta av mindre allvarliga åkommor. Jag menar inga obotliga, hemska sjukdomar, utan lite lättare vardagsåkommor.
Jag tänkte under min spy-dag; "tack gode gud för en magsjuka. Tänk alla dom som får cellgifter som måste må så här hemskt utan att veta att det går över!"
Själv vet man ju att det bara är att stå ut, sedan blir allt bra igen. Men fy, alltså för de stackare som får cellgifter! Jag förstår så väl att man hellre väljer bort behandling för gå mot en snabbare död, bara för att få slippa må så där hemskt. Usch!

Nog om cancer för idag.
Mille såg ut så här i morse. Prickig. Hela han.
"Hallå, hallå barnkliniken..."
"Kom med detsamma".

Han fick undersökas och vägas och stickas. Ett helt kilo hade han gått ner på en vecka! Lilla tunna barnkroppen. 90 cm lång och bara 11, 7 kg. Två år på lördag. Spinkis.
Ja, det fanns inget självklart svar på dessa prickar. Vi ska tillbaka imorgon med ett avföringsprov. Och på fredag ska prickarna ha börjat gå tillbaka annars blir det att åka dit igen.
Han är mycket piggare (trots att prickarna blivit ännu större) så jag tror nog att det blir bättre till på fredag.

Morris hade en liknande pricksjuka för tre år sedan. Mycket från då som påminner om hur det har varit för Mille.
Feber. Länge, länge. Ingen aptit på länge.Tappade vikt. Efter två veckor kom precis likadana prickar. Ingen ordentlig diagnos då heller. Men han var värre. Akuten mitt på natten då han klagade på att tungan kliade.
Läkarna trodde den gången att det var valpsjukan.