Alla barnen

Min bebis

Han min sista lillplutt.

Tiden får inte försvinna.

Tapeter och glasögon

Jag har beställt fyra tapetprover.

Tänk jag som har så vansinnigt svårt att bestämma mig för allt.

Dessutom har jag fem par glasögonbågar hemma för att prova.

Det här kommer bli kämpiga beslut.

Oj, oj!

Tokigt glada barn

Julstök och julbök. 

Vi har bökat in en hel del osorterade påsar i garderoberna. Det är fint i alla rum, men varning utfärdas mot mot att öppna kattvindarna. 

Moster Atta

Manne badade som en tok.

Jag orkar aldrig klä om, utan sitter hellre och tittar på när de andra badar.

Manne plaskar lite i bebisbassängen.

När Atta var med blev det bada av minsann. Manne var vild av lycka! 

Favoritbullarna i Venedig

De kallade bullarna för taggbullar.

Moltas var med mig tre dagar i rad på skolan

Idag försvann äntligen febern.

Det blev en hemmadag med de tre små. Jag skulle städa, men det blev som vanligt inte mycket med den planeringen.

  

Jag och alla barnen i Venedig

Liten Majken

Hon tycker inte att det är så kul i skolan. Hon som alltid har älskat skolan.
Nu kan man ju undra om det är det som bidrar till att hon inte mår bra.
I morse såg hon ut som ett vrak innan hon gick iväg.

Nya friska krafter vore underbart att se under julledigheten.

Fixa rummet

Majken är trött på sitt rum. Hon vill komma med i Fixa Rummet.

Moltas nyttiga sjuk-lunch på min skola

Jag är frisk som en 25-åring i mina inre organ. Provsvaren var mycket lugnande.

Moltas har feber och är med mig i skolan idag. 

Vårdcentralen. Domedagen

Här sitter jag i väntrummet och våndas.

Jag har lämnat blodprov för levervärden och njurfunktion.

Snart ska jag få träffa min läkare.

Jag hade bestämt mig för att inte vara orolig, att det onda i höger sida bara är muskler som ansträngs när jag lyfter Manne. Men nu är jag ändå jättenervös!!

Tänk om det är cancer!! Trots allt.

Hu! Vad jobbigt! Jag känner mig alldeles knäsvag och yr i huvudet.

Gode Gud, jag vill inte dö!!

Majken hade ingen farlig sjukdom. Då kanske det blir jag istället...

Nej, nu ska jag inte oroa mig. Utan bara tänka positiva tankar.  

Sjukdomar

Majken har varit sjuk i stort sett hela hösten. Jag fått samtal från skolan nästan varje vecka och behövt åka och hämta henne. Blek, trött, frossa, ont i kroppen, ibland feber, ibland inte. 

Frånvaron i skolan är nog 40-50%.

Majken som annars är världens piggaste och gladaste, älskar skolan och det sociala. 

Hon har inte varit sig lik alls. Helt sänkt. Legat under en filt i soffan och haft ont överallt.

Efter många turer till vårdcentralen och vanliga blodprover började läkaren prata om immunbristsjukdomar eller störningar i ämnesomsättningen. 

För ett par veckor sedan togs en väldigt massa prover för att verkligen leta efter avvikelser. 

Igår var vi på barnkliniken och träffade en duktig barnläkare. 

Majkens alla prover såg bra. Ingen farlig leukemi eller mystisk sjukdom.

Däremot sa han att buller kan leda till utmattning och trötthet (sjukdomskänsla). Hon ska få kolla hörseln. Bullertest. Det blir en remiss till öron-näsa-hals.

Och allergiprover togs igår. Svar dröjer en vecka. Om hon andas in något som hon är känslig emot kan man få symtom som liknar influensa. Tänk om det finns mögel i vårt hus!! 😳

Så upptäckte läkaren att hennes ryggrad är sned!! Scolios. Som Astrid!

Tråkigt! Det blir ryggröntgen före jul och uppföljning.

Skönt i alla fall att det inte var något dödligt. Jag som är lite halvt hypokondrisk... 

Själv har jag ju ont i höger sida sedan 2009. Det har jag tagit itu med nu, ringde min husläkare Eva. Det kändes bra. 

Min levercirros är nästan avdiagnostiserad. 

Läkare Eva sa att farliga sjukdomar från höger sida brukar förvärras under fyra år. Hon kände sig ganska så säker på att det kommer från rörelseapparaten. Muskler eller nerver. Hon vill träffa mig för att ta lever-och njurprover ("bara för att") och så ska hon skicka mig till en kiropraktor. 

Jag känner mig lugn efter vårt samtal och ännu lugnare om prover tas som förhoppningsvis visar normalvärden. På måndag ska jag dit. 

Hypokondrikern i mig är lättad. 

Mille och bävrarna

Jag önskar att jag hade lite mer tid att skriva på bloggen. Det är så roligt att ha att gå tillbaka till och minnas.
Så mycket som man glömmer bort annars.
Nu när Mille har fyllt fem år är det en massa gånger som jag skulle vilja stanna tiden och bara vara i ögonblicket väldigt länge.
Mille är så rolig!
Nu när jag väl har satt mig för att skriva något om Mille - vad ska jag då skriva? Det finns ju så många guldkommentarer från honom.
Jo, kanske att han undrade vad varulvar var i Halloween-tider...
Jag började förklara att det var någonting mittemellan människor och vargar, att de levde i skogen, var vakna på natten och någonting som människor var rädda för förr i tiden. Man trodde att det var som vargar som gick på två ben och var farliga som människor. Fast de fanns ju inte på riktigt, det var bara någonting som människorna fått för sig. Ungefär så sa jag.

"Jaha!! Nu vet jag!! Precis som bävrar!" sa Mille glatt.

Det var ju väldigt gulligt.
Jag undrar vad han tror om bävrar. 

Mille 5 år

Mille är magsjuk, men ändå glad. Här under spelet Trollskogen.

En tårta gjord av kladdkaka, dammsugare, chokladmousse och marsipan.

Peter 62 år

Vi fick vara med och fira i fredags. 

Peter hade köpt kebab till alla.

Så underbart perfekt efter en hård veckas farmakoterapi-råplugg. Tenta mellan 8.10-12.30.

Återhämtning i Linköping. 

Min blivande tonåring

Han börjar få attityd.