Lördag

Snart ska vi ta oss iväg till Dennis nya hus.
Moltas och Mille har redan varit där i några dagar.
Vi andra har varit hemma.
Manne är alldeles förfärligt mammakär så han vill inte åka till pappa själv. Aldrig livet.

Men nu ska vi åka allihop. Det blir nog bra det. Manne måste ju få träffa sin pappa.
Mille får hoppa över kalaset imorgon bitti. Han är bjuden till Nike, som har kalas på Busiz. Nike är visserligen hans bästa kompis, eller en av dem, men jag orkar inte ställa klockan och gå upp tidigt och åka från Dennis hus för att vara i stan klockan tio. Tyvärr. Så taskigt får det bli. Känns bättre att vi kan gå en promenad och kolla in vidderna där ute på landet hos Dennis. Jag skulle gärna få till en joggingtur också. Det kanske är lite väl optimistiskt, men joggingkläderna får följa med.

Morris har haft en sova-över-kompis här för första gången. Francisco.
Det är så himla kul. Fast de vill bara bara spela. Jag har tvingat ut dem i en timme. Suck och stön, sedan direkt upp och spela igen.

Tutt-pojken

Han älskar att amma. Jag har tröttnat. Hur ska han avvänjas tro?

Jag försöker ge honom välling för att få honom att uppskatta annat tutte på kvällen. Han är inte jätteintresserad precis. närhan  blir tre år blir det hårda bud. Då ska han sluta. Jag vill inte ha en stor skolpojke hängandes vid bröstet.

Tor Isak Johnsson

Vi saknar dig och gråter. Varje dag.

Yogamattan framme

Lördagskväll

Mimmi och Peter är här. Vi har firat Moltas 8-årsdag och tittat på Melodifestivalen. Vår favorit blev Ace Wilder. Allt annat var tråkigt. Som vanligt ungefär.

På dagen idag har jag jobbat på teatern.

 

Moltas 8 år

Moltas som längtat något alldeles otroligt till sin födelsedag!! Nu är han sjuk. 

PM-skrivande

Emma och jag har fullt upp. Vi ska skriva C-uppsats tillsammans i höst. Nu har vi en kurs på 7,5 högskolepoäng i kvantitativ metodteori, där det ingår att få ihop ett PM till C-uppsatsen. 

Det är 40 timmars-vecka som gäller nu. Det är jag inte riktigt van vid. Jag brukar plugga betydligt mindre, men ändå klara mig med råge (säger jag stolt).

Hos Lisa

En mycket trevlig dag hos Lisa. 

Kanelbullar, pepparkakor, prinskorv, kaffe och vin. Härlig blandning. 

Majken sover hos Bella. Jag och pojkarna har sett på Melodifestivalen. 

Godis och snacks.

Mille ville gå och lägga sig.

Moltas och Manne somnade i soffan under Sherlockholmes. 

Morris och jag satte upp sent och såg en nattfilm; Fireflies in the Garden.

Mysigt med uppesittarkväll med storsonen.

Han kanske också vill byta skola sa han ikväll. 

Moltas

"Mamma, Isak hann inte ens leva halva sitt liv"

"Nej, jag vet. Det är hemskt sorgligt"

Vi sörjer.

"Men mamma, jag kommer nog leva länge"

"Ja, det hoppas jag verkligen, fina Moltas"

"När jag dör vill jag bli till aska" 

"Mamma, jag vill se Isaks kropp"

Då hittade jag inget bra svar.

Det är så många tankar i huvudet på oss alla. Det är så svårt att förstå att han är borta. Det går inte att förstå. 

Det går inte så bra

Jag är långsam i skolan. Läser inte vetenskapliga artiklar med ett brinnande intresse. Jag är disträ. 

Tänker på annat. Isak. Döden och livet. Tiden.

Nu är klockan halv tolv och jag ska granska en engelsk vetenskaplig artikel om maktövande i vårdrelationer. 

Halsbandet till Elle

Det är många tankar

Uh! Jag tänker så mycket att huvudet håller på att svämma över. Det handlar om Isak. Hur kunde han bara dö!?

Han hade just fyllt 36 år. Han var frisk (vad han och alla andra trodde iaf). Lite astma har ju vem som helst, det dör man inte av.

Första obduktionsrapporten har kommit. Ingenting. Finns ingen förklaring. Hjärtat var frisk. Inga blödningar i hjärnan. Ingen stroke. Inget.

Så varför dog han? 

Kloka, vackra människa. Du skulle ha stannat hos oss levande. 

Saknaden kommer bli så stor. 

Tomheten du lämnar efter dig är enorm. 

Du gav så mycket till så många. 

Fantastiske Isak, älskade du.

Hur kunde det här hända?

Elle i sitt halsband från oss. En ängel med Isaks månadssten. 

Det är ofattbart

Jag som knappt gråtit under mina 42 år på jorden.
Nu gråter jag hela tiden.

Majken gick och la sig, men grät så mycket att hon fick komma upp och dricka te.
Det går inte att trösta för jag har inga tröstande ord.
Underbara vackra männsiskor ska inte dö när de är 35 år!!

Isak. Varför?

Vi måste få veta vad som hände dig!

Besök

Det skingrade tankarna något.  

Någon som skrev fint

Det är många, många som sörjer och saknar. Den här dikten fick mig att gråta extra mycket.

Sorgen

Isaks förra flickvän, mamman till hans dotter Elle, ringde mig idag. Jag känner henne inte särskilt väl. Blev förvånad att hon ringde.

Jag började med att störtgråta och inte kunna prata alls. 

Hon berättade om allt. Dödsbeskedet, hur Elle fått veta, hur hon  reagerar och pratar och leker.

Jag fick också höra hur Isak verkligen är borta, på riktigt.  Hon hade besökt honom på bårhuset. Att höra henne prata om hans kropp som otäck med blå fläckar gjorde det hela verkligt på något underligt vis. Han finns inte mer.

Fy, så märkligt. 

Bara borta. Punkt slut.