Nej!!

En hemtenta som aldrig blev klar under vårterminens praktik har hängt över mig sedan dess. I helgen tänkte jag att "nu måste den bli klar, jag tar hjälp av Mimmi och Peter". 

Igår kväll åkte vi till Linköping.

Jag jobbade fem timmar intensivt med hemtentan idag. Kände mig nästan klar och riktigt nöjd.

Firade med att ta med mig barnen till Ica Kvantum och köpte lördagsgodis.

Hemma igen skulle jag bara finputsa lite och göra referenslistan. Ca 12 veckors ångest skulle äntligen vara till ända.

Vad händer?

Peter möter mig i hallen för att berätta att hela dagens arbete försvunnit!

Då känns det tungt.

Brevlådan har gett upp

Skitdåliga recensioner

Jag läste recensionerna till filmen.

Det var bara skit från alla recensenter; 

en dålig uppföljare till Hur många lingon finns det i världen? 

Jag har inte sett den. Jag har inte alls sett Glada Hudviks-gänget. 

Gulliga var de.

Första bion i livet

Mille har varit på bio för första gången i livet.

Hur många kramar finns det i världen?

En fin liten mysfilm. Så enkel och varm.

Jag gillade den och fick tårar i ögonen flera gånger. 

Det var inte världens mest typiska barnfilm, men Mille hängde med någorlunda i 1 timme och 35 minuter.

Fast jag tror knappt han förstod skillnaden mellan en full Per Morberg och en skådis med Downs Syndrom.

Han nog inte träffat särskilt många med utvecklingsstörning.

Otroligt gulliga var de i filmen, de berättade sina egna historier.

Ledig dag

Dagis hade stängt idag.

Mina småpojkar var hemma.

De lekte fint och bakade farinkakor.

Solen sken, ljuvlig sensommar.

Rast

Duktiga Moltas!

Underbara augustisommar

Fika efter skolan

Solen sken så vackert!

Vi åkte till Nävekvarn, köpte Festis och munkar på Konsum.

Mellanstadiebarnen badade.

Första skoldagen

Augustikvällar

Mimmi är här och grejar med det mesta.

Plockar av bordet efter varje måltid. Klipper gräset och plockar skräp.

Jag försöker plugga, men det går trögt.

Måste ha en deadline. Jag bara skjuter upp annars och gör lite halvdana försök.

Kniven mot strupen, sista sekund, sista chansen - då funkar jag som bäst.

Jag är en slacker (nytt ord, som jag lärde mig under ungdomsfestivalen).

Femöre

En liten utflykt idag. Först lunch på "Polishuset" i Oxelösund.

Mimmi bjöd.

Så proppmätta gick vi en promenad i Femöre där vi aldrig varit förut.

Typ en festival

Sofie Livebrant

En ny artist för mig. Så himla bra!!

Lyssna på henne!

Alla musiker på scenen tillsammans med henne hade sådan otrolig utstrålning.

Åh, vad det är härligt att se vackra människor med sådan energi!! Kvinnan på dragspel, Lisa Karlsson, och den andra Lisa, med fiolen. Så fina!

Och männen också såklart. Superproffsigt!

Jag och stor-Mille, lämnade vårt indiantält för att lyssna på dem.

Bredvid oss dansade Nyköpings Teaterskola utklädda till skogsalver. 

Gammel-jag på "Typ en festival"

Jag har jobbat ikväll på en ungdomsfestival som heter "Typ en festival". Först tänkte jag att det här går inte för en gammal 41-åring, men min fina kollega; 20-årige Mille fick mig att gilla läget. Vi spanade in alla dessa intressanta subkulturer av ungdomar. Väldigt många med stora ringar i öronen som pressar ut stora hål och får örsnibbarna att bli längre och längre.

En del med peruker, många med svart hår, stora kängor, piercingar och cigaretter.  

En intressant inblick i en främmande värld. 

Nu är Astrid här

... och Mimmi.

Dessutom är de stora barnen hemma efter äventyrslägret. De har haft det superduperbra.

Full fart på Eriksdal igen.

Någon fyller 12 år imorgon.

Jag har gjort en väldigt speciell tårta till honom. Världens största dammsugar-tårta. Han älskar dammsugare, klart han ska ha en dammsugartårta! 

Tyvärr måste jag jobba.

Men vi hinner fira lite på morgonen och så mer på kvällen.

Hoppsan

Nu är klockan 23.30. Dags att dammsuga och kolla om det finns några pengar på kontot.

Vart tog den här kvällen vägen egentligen?  

Nattning hela kvällen lång

Ibland tycker jag inte att jag gör annat än nattar barn. Särskilt Manne som ammar fortfarande.

Han vill gå och lägga sig direkt efter dagis. Det får han inte. Gnällande tvingas han stå ut till ungefär klockan 19.

Då får han tutta och somna.

Och vakna. En timme i taget sover han om jag inte ligger bredvid.

Så dammsugningen hinner jag inte med ikväll heller verkar det som.

Ja, ja världen går inte under för det. Dammet och smulorna finns kvar. Synd för besökarna som kommer imorgon bara. Det är som vanligt. Ostädat.

Maaaanne, sov nuuu!!! 

I morse lämnade jag av mina stora älsklingar vid minibussen som skulle ta dem till Värmland.
Jag var lite pirrig, Majken var mycket pirrig och Morris som till en början inte alls velat åka var hur kolugn som helst.
Han åt tre av sina arton dammsugare redan innan resan börjat, i minibussen.
Han är mutad. Jag erkänner. Han får arton dammsugare och tre burkar coca-cola för att åka på tredagarslägret. Det funkade. Han lät sig övertalas.
Jag tror att han kommer få jättekul, det är därför jag mutade honom.

Det här med försäkringskassan är så krångligt och jag tror hela tiden att jag gör fel och att jag inte ska få ett öre. Jag fattar inte vad jag gör för fel.
Utbetalningarna som kommit i sommar har varit alldeles för lite. Allt som allt 3500kr för 16 dagar. Konstigt, en dag lite grann och nästa dag lite till. Inte en utbetalning för en period föräldrapenning, som det borde.
Jag fattar inte.
Skuldsatt blir jag. Stressad blir jag.
Mina onda högersida blir cancer. Kanske är det så att jag blir hypokondrisk av stress. Kan man få ont på riktigt på ett speciellt ställe av stress?
Jag undrar det.
Om jag hade varit sjuk, haft en tumör skulle den vid det här laget ha vuxit i tre år och jag borde ha hamnat i slutskedet av cancern. Eller hur?

Rymlingen är på fri fot. Ytterdörren öppnades plötsligt här nyss. Jag tror det måste ha varit katten.
Gissa om jag blev rädd.
På TV är det någon hysterisk engelsk deckare. Jag tittar inte, men sitter i soffan med datorn har ägnat f-kassans hemsida hela kvällen. TV:n är på som sällskap, alldeles för hög volym för en actionfylld deckareserie med väldiga ljudeffekter. Jag har ingen fjällkontroll och har inte tagit mig ur soffan. Min svårartade cancer i höger sida har hindrat mig. Nä, så illa är det inte.

Jag har det bra. Finaste barnen i världen.

Åh. Nu kom nyheterna på TV! Rymlingen är fångad. På E4:an utanför Linköping.
Tack polisen, nu kan jag gå och lägga mig och kanske sova.

Läger

Grannbesök

Idag kom grannarna på litet besök. Eller det var så att grannpojken ville leka, men vågade inte komma in själv. Han tvingade med pappan. Manne har en gång kastat en såpbubbelburk i huvudet på pojken. Efter det lever han i skräck för vår bebis.

Hans egen bebis kastar inte såpbubbelburkar. Inte än iallafall.

Imorgon ska Morris och Majken åka på läger i tre dagar. Jag har ägnat halva kvällen åt att leta efter en laddare till deras Samsung-telefoner. 

Det borde finnas tre. Men icke. 

Så nu får vi klara oss utan kontakt från måndag morgon till onsdag e.m.

Oroliga mamman vill ju veta hur det går!!!

Ugh! 

Så går ju en rymling lös. En storvuxen, rödskäggig, farlig, psykisk sjuk man.

Tänk om hittar till Värmland, där lägret är.

Jag trodde jag såg honom på löprundan förut. Mitt skogsvägen stod en storvuxen man helt stilla och såg farlig och sjuk ut. Javisst, det såg jag på 200 meters avstånd. Han stod med tyggen till, så skägget såg jag inte.

Där stod han på vägen där jag aldrig möter någon.

Gissa om jag vände tvärt. Gissa om jag sprang lite fortare än vanligt.

Tyg

Fyra meter av det här tyget köpte jag också på loppisen. 

Jag har ju verkligen inte tid att sy, men jag kunde inte låta bli.

Fy, skäms! Jag som inte ens har gjort klart hemtentan från i våras. 

Så gott, så gott!

Igår var jag på loppis och gjorde av med pengar som jag inte borde.

Men skålarna är ju fina!

De ska vi äta glass ur varje fredag och lördag. 

Lite kul måste man ju få ha.

Handla för 370 kronor på loppis och så. Det är viktigt.

 

Jag

Jobbet

Mina fina