Skärstorsdag på sjukhus

Hemkommen efter många timmar på förlossningen igen. 

Idag var huvudvärken värre än någonsin och nya symtom, dock inte jättestora. Men ändå så att de behöll mig. Blodtrycket har gått upp. Jag som alltid legat så lågt och bra. Nu hade jag 90 i undertryck och det är precis vad som räknas som förhöjt. Under 90 är okej. Men jag låg på 90 varje gång de mätte. Annars har jag alltid haft riktigt lågt. 

Även protein i urinen, som är det andra tecknet på havandeskapsförgiftning. 

Där fick jag för att jag inte alls oroade mig efter tisdagens besök. Skulle aldrig tänkt så att "det är väl ingen fara, jag tror inte att det är havandeskapsförgiftning..."

Idag var jag kvar och fick ta leverprover och massa annat. 

Allt såg bra ut, men det kan tydligen ändra sig snabbt. Det där  preeklampsi betyder tydligen snabbt förlopp. Jaha, lite spänning ska visst livet innehålla.

Jag är inte jätteorolig, men ja nonchalerar verkligen inte det läkarna sa. Jag fick åka hem om jag direkt kommer tillbaka vid minsta försämring. Jag måste vara uppmärksam på ögonflimmer (vilket jag haft i veckan), ont i magen, lite rörelser från bebisen och massa annat.

Jag känner mig helkonstig hela tiden. Men huvudet är ju det som är konkret, har aldrig i mitt liv haft värre huvudvärk. Så förbenat ont alltså. Så jag får hålla i huvudet för att det inte ska gå sönder.

Nu är det bättre för jag fick starka värktabletter på sjukhuset. 

På söndag ska jag tillbaka för nya kontroller, om inget händer innan dess.

Det här hittade jag på vårdguiden;
Dölj

Havandeskapsförgiftning (preeklampsi)

Havandeskapsförgiftning i lindrig form drabbar ungefär 2 procent av alla gravida kvinnor. När man drabbas av havandeskaps-förgiftning stiger blodtrycket och äggvita, protein, läcker ut i urinen. Mödravårdens regelbundna kontroller gör att havandeskapsförgiftning oftast upptäcks i tid.

Vid havandeskapsförgiftning kan moderkakans funktion vara nedsatt. Det kan leda till att näringstillförseln till fostret minskar och att fostret inte växer som det ska.
En svårare form av havandeskapsförgiftning kan leda till krampanfall (eklampsi) med risk för hjärnblödning, koma, hjärtsvikt, lungödem, njurskada eller rubbningar i blodets förmåga att levra sig. Det är ett tillstånd som kan vara livshotande för både mor och barn men som är mycket sällsynt i Sverige tack vare regelbundna kontroller hos barnmorskan.
Vila är en viktig del i behandlingen av havandeskapsförgiftning. Blodtryckssänkande läkemedel kan minska risken för komplikationer. Oftast krävs sjukhusvård med täta kontroller för både mamma och barn.

Mitt i röran runt mig ringer Dennis för att tala om att Morris blivit jättedålig där hemma.
Han kunde inte gå och bara grät för att han hade så ont i sidan av nedre magen. Han kunde inte klä på sig eller någonting, inte prata.
Dennis fick lämna in de andra barnen hos grannarna där föräldrarna inte ens var hemma, utan hade farmor och farfar som barnvakt. Hej och hå, in med ett helt gäng ungar i grannhuset och så skjutsade snälle grannfarfar in Morris och Dennis till akuten.
Jag låg i min sjukhussäng och fick rapport om läget.
"Du får inte ha telefon på här!" sa barnmorskan.
"Men jag måste, min son är på väg in till akuten".
"Hm... okej en liten stund då."

Så la jag på och då ringer telefonen igen efter en stund.
Dolt nummer.
En allvarlig röst;
"Hej mitt namn är XX och jag är barnläkare."
Jag tänkte att vad sjutton har han dött nu, eller?! Om Dennis inte ens klarar av att ringa själv...
"Vi har fått provsvaren vad det gäller Majken."
Majken, ja. Den sjuklingen.
"Hon har oerhört låga järnvärden..."

Bredvid mig stod barnmorskan och väntade med nålen som hon skulle sticka i armen på mig.
"Det är en läkare, det gäller vår dotter...", viskade jag.
Barnläkaren avslutade till slut med att Majken ska äta järn i två månader.
"Ursäkta", sa jag till barnmorskan.
Hon tog  proverna.
"Ursäkta...", sa jag igen. "Men kan jag få gå en sväng, jag kom just på att jag måste till Apoteket och hämta penicillin till vår andra son. Hans trumhinna sprack igår och vi var inne med honom på kvällen, men fick bara med oss två doser penicillin. Jag måste hinna till Apoteket "

Jo, för så var det igår - Moltas blåste sönder sin trumhinna. Han höll på med en ballong som han har fått för att motverka vätska bakom trumhinnan. Han ska blåsa upp en ballong med näsan. Han gjorde det så duktigt. Så alldeles duktigt så att PANG! Inte ballongen, utan trumhinnan. AJ! Så rann det var ur örat ner på lilla kinden. Lilla duktiga Moltas!
Den där trumhinnan som så många gånger förr har gått sönder, snart blir han väl döv på riktigt.

Nåväl, barnmorskan kunde inte låta bli att säga;
"Du verkar ha lite mycket kring dig nu, det är väl bäst jag släpper iväg dig till Apoteket och akuten, så du får titta till sonen."
Och där träffade vi grannen i tjänst, men hon var själv inlagd förra helgen. Vilken röra!
Men, men Morris var pigg som en nötkärna, fanns inte ett spår av några akuta magsmärtor när jag träffade honom. Han sprang runt och snackade med personalen.
Läkaren frågade honom om urinen och avföringen.
"Vilket äckligt tema du pratar om", sa Morris.
"Tema?"
"Ja, avföring och urin..."
"Jaha, du menar så... ja, det är det temat jag arbetar med hela dagarna", sa den korrekte läkaren.

En ganska så trött pojke med sprucken trumhinna

Men att påskharen kom med såpbubblor gjorde dagen lite muntrare.

Majken hjälpte Mille att komma igång med äggjakten.

Liten påskpojke

Kanske Mille kände Guds närvaro för en stund... ser så ut i alla fall...

Vad fanns i påskharens stora ägg?  Jo, såpbubblorna så klart! 

Nu är hela familjen hemma.
Majken och Moltas har varit och påskat med kompisarna tack vare deras farmor och farfar och så nöjda med skörden. Vilken underbar tur att det finns sådana snälla människor som tar sig an våra barn när plötsliga saker kommer emellan!

För tillfället mår jag riktigt bra, vilket ju syns eftersom jag orkat blogga så här mycket.
Tack snälla doktorn för värktabletterna.