Bitter

Den var lite väl bitter, tycker jag.
Kvinnan är så feministisk att hon är förbannad på allt som har med moderskapet att göra. Hon är liksom arg för att hon saknar sin son när hon åker bort och för att hennes man kan åka bort utan att sakna lika mycket.

Jag är nöjd med det som följer med moderskapet, jag är ointresserad av att behålla någon frihet. Kanske är jag löjligt förtjust i att vara mamma. Det är det jag har längtat efter hela mitt liv, min karriär.
Gammalmodig kan hända.
Jag är så lycklig och nöjd med mina barn omkring mig, har inga problem med att det är jag som ar ammat och tagit största delen av  föräldraskapet.
Så kan jag inte påstå att boken gjorde stort intryck på mig. Fast jag gillade hennes iakttagelser på sin resa till Teneriffa (hon reser dit ensam en vecka för att vila upp sig). Alla paren hon betraktar är så sorgliga och det är kanske så att många äktenskap är sorgliga.
Jag hoppas inte det, men det ligger kanske något i det där att det inte alltid är rätt med nöd och lust. Många skulle säkert må bra av att gå skilda vägar, det kan säkert bli fel av att klamra sig fast vid bilden av hur det ska vara.
Så visst hade boken en del tankar som jag håller med om.
Hon berättar också med hur det var när hon växte upp, hennes förtryckta mamma och dominerande pappa. Tragiskt.