Hela hala vintern har jag halkat och ramlat många gånger, ställt mig upp och gått vidare.
Inga problem.
Men i förrgår kom det massa snö, förhoppningsvis den sista, och igår var jag på solskenspromenad med Bosse.
Plötsligt halkade jag på den fina nysnön för under den var det glansis. Jag landade med min stora, tunga kropp rakt på muskeln nedanför höften.
Jag har nu lärt mig att den heter "yttre breda lårmuskeln".
Jag vet inte vad som hände där inne i muskeln, men jag skrek och hade svårt att ta mig hem.
Jag haltade hem och sedan blev det bara värre och värre.
Jag blev invalid resten av den gårdagen. Något jag absolut inte hade tid med; bara sitta och glo.
Jag försökte mig på lite matte, men det går inte när barnen är vakna. Istället drog jag runt lite försiktigt mellan köksbänkarna och jämrade mig.
Dennis tyckte jag såg ut som en riktig gammal gubbe hemmahörande på här på vischan.
Extra snygg blev jag så klart av den gamla slemhostan som vägrar ge med sig. Som en gammal full alkoholist med rökhosta som måste hålla sig i för att inte falla omkull.
I bättre skick har jag känt mig.
Kanske är det lite bättre idag, med benet. Jag kunde gå nerför trappan utan att skrika. Nu ska jag försöka gå upp igen och påbörja en röjning av ena kattvinden. Kanske, kanske kan vi hitta en lånebok där. Jag har utlyst en hittelön på 50 kronor per bok så Majken är verkligen delaktig.
Morris lite halvhjärtat, han ger upp så lätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar