Jaha, natten är här igen...

Mammor kan. Åtminstone en av mammorna.
Full fart med manualer från Ikea, skruvdragare och bebisar och amning. "Oj, jag kanske ska stoppa in patten när jag skruvar!!" sa fina L som var här och satte ihop hurts och lådor till Morris rum. Och sällskapade i denna svåra kväll då mina tre stora barn bekantar sig med sin pappas nya kvinna.

Tack mina trogna bloggläsare! Det värmde så i mitt trasiga hjärta när jag läste era kommentarer häromdagen.
Det betyder så mycket att veta att jag inte är helt ensam, att ni tänker på mig och skickar styrkekramar.
För j--ar vad jobbigt det här är!
ALDRIG, ALDRIG trodde  jag att jag skulle hamna i det här.
Inte i min vildaste fantasi trodde jag att det här skulle kunna hända mig. Om någon sagt till mig på min fyrtioårsdag att det här skulle hända hade jag bara skrattat; "nej, nej - det skulle aldrig hända i vår familj!"


Men det gjorde det. PANG! BOM! KRASCH! Mitt livs chock. Varsågod! Grattis!


Nu är mina barn med den där kvinnan.


"Du borde träffa henne!" säger mannen jag levt elva år med glatt och förälskat.


Ännu en kniv rakt genom hjärtat och en natt utan sömn.