Foniatri

Snart tar vi tåget till Stockholm. Storsonen, lillsonen och jag.
Storsonen ska få en kamera införd i näsan och ända ner till stämbanden.
Sedan ska han prata, ropa och göra ljud för att se hur stämbanden beter sig.
Han är hes. Han har alltid varit hes.
Jag tror att det är respiratorn som har gjort det.
Små, små stämband och otäck respiratortub som tvingades ner i halsen om och om igen. Och alla andra slangar till magsäcken.
Jag tror att det har gjort stämbanden lite ärriga och stela. Ingen läkare kan bekräfta min teori.
Men idag ska han som sagt filmas med Sveriges bästa halskamera.
Han har haft en enklare variant nere i halsen förut.
Jag fattar inte att han inte spydde!
Det såg fruktansvärt obehagligt ut och han är en sådan typ som spyr lätt, hulkar av minsta lilla.
Idag kanske vi får svaret på varför han är hes. (Jag tror stenhårt på min teori).

Nej, nu ska vi sätta lite fart här. Om vi ni ska till Stockholm vill jag gärna hinna med lite mer än sjukhusvärlden.