Den här dagen

Dagens misslyckande-känsla höll i sig.
Tror ni det gick att faxa till den där förgrömmade ambassaden? Nej.
Tror ni att jag hade gett damen på biblioteket rätt faxnummer? Nej.
"Det är visst någon som pratar när jag försöker faxa", sa hon.
Jag hade så klart gett henne telefonnumret istället.
Sedan fick hon rätt nummer och då gick det inte faxa. Inte alls.
"Det går inte, de har nog gått hem."

Jag stressade vidare och hann ialla fall lägga kopior av flygbiljetter och betalningsbekräftelse i brevlådan innan tömning. Men innan det ville jag skriva allas våra personnummer i brevet. Jag kände mig plötsligt så osäker på Mannes fyra sista siffror.
Min mobil hade jag glömt hemma.
Jag lyckades låna en mobil, ringde hem till Dennis.
Han visste absolut inte. Jag försökte komma ihåg olika ställen där personnumret kunde finnas:
"Kolla i almanackan när han föddes, då skrev vi det kanske där. Eller BVC-papperna, de ligger väl där på pysselbordet, under massa annat, det är en grön bok eller häfte liksom..."
Då dog hans telefon.
Så jag skrev det personnumret jag nästan är helt säker på. Men samtidigt blev jag osäker på om jag verkligen skrivit rätt i den första ansökan som postades igår. nej, skrev jag inte 01...Jo,  herregud, det är ju Milles sista som börjar så.
Usch.
Jag hatar hatar hatar det här! Bara just det där med "ej korrekt ifyllda ansökningar skickas tillbaka mot en kostnad på 1000 kronor" Järnspikars också, jag känner att det är så typiskt. Så typiskt.

Ursäkta gnäll-inlägget, men jag skiter i det för idag har jag haft en dålig dag.
Direkt efter det jobbiga stadsbesöket skulle jag direkt vidare till styrelsemöte, inte ens ett av två protokoll hade jag med mig. Jag hann springa in och dricka två glas julmust (det blev middagen).
Men mötet var ganska trevligt.

Hemma igen säger Dennis att Bosse har varit ute i trädgården i fyrtiofem minuter och varit snäll och inte skällt på några förbipasserande.
"Vad bra", säger jag. I samma stund kommer jag på;
"Men grinden var ju öppen när jag kom hem..."
Hundjäkeln har alltså varit på rymmen i fyrtiofem minuter!
Jag ger upp.
Jag går och lägger mig.

Anledningen till att han inte skällde i trädgården var att han inte var i trädgården.