Hur svårt kan det vara?

Tänk att det kan vara så svårt för mig att bara göra något komplett?
Att få iväg visumsansökan utan att i efterhand inse att det saknas en massa...

Bara det där att fixa ett pass till den nye familjemedlemen tog sin lilla tid. Väl på polisstationen hade han fel namn.
"Han heter inte Tapper enligt Skatteverket", säger poliskvinnan.

"Jo, han heter Tapper. Jag har pratat med Skatteverket och de skulle ändra namnet så fort papprena kommit in och jag skickade iväg dem för två veckor sedan"

"Nej. Han heter Kaller. Bara Kaller. Vi får skriva det i passet".

"Men biljetterna är köpta som Tapper Kaller, då får han inte åka med", säger Dennis.

Efter mycket om och men  och evighetslång väntan i telefonkö med Skatteverket lyckades vi få namnbytet gjort och passansökan klar.

Så till del 2. Visumansökan.
Jag har suttit hos grannen i två dagar och knåpat med visumansökan för oss fyra familjemedlemmar. Varje gång som ett litet fel blivit kryssat måste man göra om alltihop. Jag lyckades göra många fel.
Har nog gjort slut på deras bläckpatroner och skrivarpapper. Tur att vi har så goda grannar.
Igår var jag och skickade iväg ett stort kuvert med rekommenerad post till indiska ambassaden.
Jag kände en viss tillfredställelse över att det äntligen var klart.
Nu var det bara betalningen kvar 2800 kronor till ambassaden.

Jag somnade igår istället för att betala till ambassaden.
Attans!
Så skulle jag göra det nu.
Och då ser jag att ansökan måste inhålla kvitto på betalningen. ATTANS!!!!!
Icke kompletta ansökningar skickas tillbaka mot en kostnad på 250 kr/pass.

Jag tror jag dör!!!
Varför stod inte den informationen i ansökningsformuläret?
Varför kunde inte Dennis säga till det mig? (Hur nu han skulle veta det?)
Jag gillar inte sådant här!
Ringa till ambassaden går inte.
Jag har mejlat fyra gånger.
Snart ska jag åka in till stan och faxa.
Jag gillar inte det här. Jag skulle vilja ha en annan personlighet, en sådan som inte missar sådant här med att läsa ALLT på en hemsida, inte bara det som man tror är viktigt.
Blä.

Jag frågar också mig själv; varför jag sitter som ledamot i två styrelser?
Varför?
Tror jag att jag behöver lite extra sysselsättning, eller?
Tror jag att jag har för lite att göra?
Tror jag att jag kan renskriva protokoll i tid till nästa möte, eller?
Jag bara undrar.
Nu ska jag baka bröd till ensemle och leverera i tid.
Tror jag att jag har tid med det, eller?

Jag är nog typ inte så smart heller, om jag skulle fråga Moltas.