Det är inte så härligt att tro att man har en scotch brite i handen när man trycker tummen mot  hemmets vassaste kniv.
Jag tog i med all kraft och drog till med tummen pressad mot knivbladet.
Så där när man vet vad som händer och det sker i slow motion, fast man kan inte stoppa det.
Och så vet man; snart kommer smärtan, snart kommer blodet.
Inget. Sekunderna går. Och så AJ! Där kom det.
Tummen pulserar nu hårt inslaget i färgglada barnplåster.