 |
| Mötte senare döden mellan kattungekäkar och så uppspydd i min säng. |
 |
| Kattungar som äter, spinner, går in och ut som de vill, går i lådan. Varför pissa i Mannes vagn? Jag fattar inte!!!Grrrr! |
Dagens irritationsmoment:
vakna med en riktigt saftig kattspya i sängen. Saftig så det sipprat ner igenom bäddmadrassen till själva resårbotten.
Sedan innan Bosse promenaden upptäcka kattpink på fårskinnet i Mannes vagn. Kattpinket hade gått igenom fårskinnet till bebismadrassen.
Åhhhh, jag hatar kattpink och kattspya!!! Kattspyan innehöll en söndertuggad vårtbitare. Den på bilden med största sannolikhet.
Ett annat irritationsmoment;
ilningar i äggstockarna. Långt framskriden cancer?
Jag gillar inte att bli påmind om döden. Jag gillar inte att tänka tanken att jag skulle behöva dö som småbarnsmamma.
Fick igår veta att en ung pappa fallit ihop och dött av en propp. Tre barn utan pappa.
Okej, nu måste jag balansera det här med dagens lyckomoment.
Inte så svårt. Finaste Manne.
4 kommentarer:
Hej
Vilket leende, helt fantastiskt. Man förstår om han gör sin familj lycklig.
Bilkostnader är så tråkiga. Jag lider med er.
Sen det där med ont i äggstockarna och dom där hemska tankarna om att man kanske är sjuk. Känner så igen mig. För mig kommer dom för ofta och skapar ångest. Jag hade ont i ena sidan för en tid sedan. Äggstocken tänkte jag då och cancer. Det där onda höll i sig ett tag, kanske en vecka och så försvann det. Men jag var så orolig under tiden. Hoppas du inte oeoar dig för mycket för säkert försvinner det. Kram Maria
Shit vad jobbigt. Angående cancern så är jag likadan. varje gång det är tendens till mjölkstockning tror jag att det är cancer, jag vet inte varför men det är det första jag tänker. Sen till "kattfan", jag skulle blivit helt galen. Jag hade tagit fram flaskan med Pentobarbital om det fortsatte. Jag skulle inte stå ut helt enkelt. Tack för senast
Hej Maria!
Jag har förstått att du också lider en del av skräck för att insjukna i cancer.
Du verkar dock vara duktig och ta tag i problemet och gå till doktorn och bli undersökt. Det gör jag aldrig, jag vågar inte.
Bara en gång. Och då hade jag typ utvecklat sista stadiet i bukspottskörtelcancer (i mitt huvud) och då ringde jag vårdcentralen. Telefonsvararen bad mig "trycka 1 för akuta besvär eller 2 för icke akuta besvär".
Jag tryckte 2, fick vänta ca sju veckor på en tid och på så sätt kunde jag skjuta lite på den fasansfulla cancerdiagnosen.
Det var inget, en överansträngd muskel kanske. Det onda där kommer ibland, men nu känner jag igen det och bryr mig inte.
Fast nu är det något helt annat. Nu gör det inte ont, bara ilar mystiskt och farligt...
Hej Lisa!
Tack själva för senast! Nästa gång är ni hjärtligt välkomna att ta med en rejäl dos Pentobarbital. Så känns det nu i alla fall. J-a kattfan! Grrrrrr!
Blev ju himlans bra med besiktningen!
Tur att ni kom och lärde oss lite om bilprovningsbranschen.
Kram.
Skicka en kommentar