måndag 23 maj 2011
Liten och perfekt
Jag kan verkligen bara ägna mig åt att titta å den här lilla människan och förundras över att allt är så fint och perfekt på honom.
Att det lilla örat har fått alla de där rätta krusidullerna t.ex. Var det inte så Lina sa i kyrkan då prästen frågade hur Gud skapade människan? Jag kommer inte ihåg riktigt, men något åt det hållet...
Allt som fungerar så perfekt på den lilla minimänniskan, att han kan titta oss rakt in i ögonen.
På det ena örat har han fått ett litet veck och det är så märkligt att just så har vi många i familjen. Jag, min pappa, syster Stina och syster Greta, och flera. Nu minns jag inte riktigt. men tänk att det kan vara en sådan stark gen som följer med från morfar! Undrar hur många generationer den vandrat vidare och hur många kommande generationer.
Det är bara en sak som inte har varit helt perfekt de senaste dagarna - stanken från navelsträngs-stumpen.
Blä! Riktigt illa. Barnen har hela tiden sagt;
"Mamma, han har bajsat. Han stinker!"
Men bebisbajs luktar ju inte direkt illa, mest jäst, tycker jag. Som en deg som står och jäser.
Nej, barnen har ju känt den äckliga stanken från navelsträngen.
Igår, på 1-veckas dagen, föll den äntligen av. Så nu är han bara helt perfekt!
Idag har bebisen och jag sovit länge mitt på dagen. Det är så skönt det här nya livet! Bara vara.
Ingen matte. Inget jobb.
Jag bara lägger i tvätt, hänger tvätt och plockar i köket.
Annars så njuter jag av lugnet då de andra barnen är på skola och dagis.
Det blir så tyst! Det har blåst massor idag, men det var bara härligt att somna till ljudet av vinden i träden.
Jag har klippt håret på Dennis, och han tyckte det blev alldeles för kort. Han hade visst vant sig vid att vara långhårig.
Barnen var inte till större nytta i mina försök att övertyga honom;
"Det var mycket bättre förut, pappa."
Lille bebisen och jag har varit på styrelsemöte. Han har, åtta dagar gammal, varit på teatern. Fina, gamla teatern här i stan. Han var så snäll och gjorde inte mycket väsen av sig.
Däremot när vi skulle handla efteråt, då lät han desto mer. Han var hungrig. Oj, vad han skrek!
Jag glömde hälften av det jag skulle handla.
Idag fick jag ett paket i brevlådan. Jag älskar att få paket!
Särskilt när det är från Camilla för då vet jag att det är något extra fint!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vilken liten sötnos:-) och vad ska han heta? Lillebror kanske?:-)
Hej!
Lillebror vore ju faktiskt fint, men vi har ett namn på gång (tror vi).
Avslöjandet kommer alldeles snart, bara Dennis gett med sig.
Skicka en kommentar