 | |
| När vi först kom in på vårt rum var det något fel på klockan. Den tickade på i väldig fart. Helt hysteriskt. Efter en kvart hade timvisaren gått 16 varv. |
 | |||||
| Det finns väl ingen stund i livet då det känns viktigare att ha en klocka att titta på som just under en förlossning? Jag vägrade föda till den uppstressade klockan som fått total kortslutning. Till slut lyckades de fixa den. |
Jag sitter här i soffan och kan inte låta bli att ideligen snegla på klockan och leva mig tillbaks en vecka i tiden.
"Jaha, nu är klockan halv sju och nu är det exakt en vecka sedan de tog hål på hinnorna."
"Nu är klockan kvart i tio och det var nu värkarna började göra ont på riktigt..."
1 kommentar:
Galet är det! Och jag gissar att du som jag kollar på klockan även på årsdagarna och minns tillbaka till vad som hände exakt då för så många år sedan som barnet fyller år. Tyvärr tycker inte dom, ännu i varaje fall att det är så intressant. Men jag älskar dom minnerna, så jag förstår verkligen hur du känner ikväll tror jag!
Tänk vad mycket som kan hända på en vecka! En vecka kan bara svischa förbi ibland så man inte ens fattar vad dagarna tar vägen och så kan en vecka kännas som ett helt liv, världens längsta men samtidigt korta härligaste dagar!
Kram kram!
Skicka en kommentar