Etiketter

tisdag 8 mars 2011

Första inköpet

Första inköpet är gjort till "lillebror". En lussebody.
Jag kunde inte låta bli, den var på super-rea eftersom det är helt fel säsong.
Jag kollade storleken, 74, med tabellen. Ja, det stämde - i december, i lussebulletider, kommer vår bebis vara sju månder.
Känns väldigt overkligt att vi ska ha en bebis då, eller ganska snart faktiskt. Om tio veckor.

Idag har Dennis och jag fått se den lille på ultraljud och för första gången något av våra barn i 3D!
Det där med 3D kändes helt knäppt. Ansiktet kom fram som en helt riktig bild, som gul-svartvitt foto. Usch, det var spöklikt! Men Gud, vad det bara kändes som en pojke! Det känns som om det inte är något snack om saken, det är en pojke bara. Vi såg det lilla pojkansiktet där bland alla spöklika vävnader, och det var en pojke. En till. Han låg där och blundade och var lite lik de andra, men såg ut som ett spöke. Inte alls så söt. Nej, usch, det där med 3D-ultraljud var ingen höjdare!
Nu när jag känner sparkarna tänker jag på det där lilla spökmonstret på bilden vi fick med oss. Barnmorska var så nöjd och tyckte att det var så fint allting och fotot också. På vanligt ultraljud ser man ju mest profilen med en liten näsa och läppar och en liten hand eller fot.
3D var något helt annat. Vävnader som susar förbi i fostervattnet blir till långa utväxter från ansiktet, som ett stearinfoster liksom.
Jag har fotot här , men jag tänker inte lägga ut det. Nej, inte! För han var läskig.
Nu måste jag försöka glömma 3D-spöket och vara glad åt att allt såg så perfekt och bra ut.
Hjärta, magsäck, njurar, tillväxt. Hon kunde till och med mäta flödet i navelsträngen. Helt otroligt vilken teknik.
"Han" var 1560 gram stor, exakt medelstor.

Jag träffade också en läkare som gjorde ytterligare undersökning på livmoderhalsen och sa att det var perfekt där också. Jag kan känna mig helt lugn, men bör börja tänka på att så smått dra ner på jobbet.
Ja, tack. Men det tycker inte försäkringskassan som har nollat min SGI, sjukpenninggrundande inkomst.
Nå, jag får tillbaks den när jag börjar ta ut de riktiga föräldradagarna.
Som tur är.

Annat bra idag; fick tillbaka matteprovet.
Inte alls så många fel som jag oroat mig för. Bara två slarvfel i två långa ekvationer. Felen begicks tidigt i ekvationerna som sedan ledde till att lösningen blev fel. Men det var verkligen bara slarvfel så helt poänglöst blev det inte. Fyra poängs avdrag var ändå ett bra resultat tyckte läraren, så att jag kan hoppas vidare på ett MVG i slutbetyg.

Mer trevligt idag; Dennis och jag firade lyckade ultraljudet med att gå att fika på stan, i glashuset på Hellmanska. Det är så mysigt där och ingen människa var det där. Bara solen som sken in genom glastaket.

Moltas blev hemskickad från dagis idag. Feber och ont i magen. Alla andra hostar. Jag också.
Men ingen är jättesjuk.

5 kommentarer:

Stina sa...

WOW!!!! GUD VAD HÄFTIGT!!!!!! Galet med 3D!!! Jag har sett sådana där bilder och tycker heller inte man fattar så mycket av dom. Vanligt UL känns så mycket bekantare och lättare att se och förstå. Men antagligen bara för att det är det man är van vid. Hur kommer det sig att ni fick se 3D? Hade ni bokat in det eller bara körde dom på med det. KUL i allafall!!!

Men vet ni att det är en pojke nu? Helt Fantastiskt, väldigt coolt med en pojkliga!!! Blir det Manne då? Jag hejjar för Manne, än så länge, tycker det är hur fint som helst!
Härligt att höra att allt var så bra ändå!! Hoppas ni alla kryar på er också!!!! KRAMAR I MILJONER!!!!

Familjen Tapper-Kaller sa...

Nej, jag visste inte ens att vi skulle få göra vanligt ultraljud på bebisen. Jag trodde det bara var ett vaginalt ultraljud för att kolla livmoderhalsen. Som då för en månad sedan då läkaren ville mäta för att eventuellt kunna förutspå en för tidig födelse, bara p.g.a av Morris. Jag har fått gå på sådana kontroller av livmoderhalsen regelbundet under alla graviditeter efter Morris.

Men i tisdags kom vi en timme för tidiga så det kändes nästan som om de tog in oss för lite extra kontroll bara för att det fanns tid. Under tillväxtultraljudet berömde vi bilden och sa att vilken skillnad det har blivit på tio år.
Då ville hon visa oss 3D-bilder också... Så det var bara så det gick till.
Vi såg ingen snopp och ingen snippa heller.
Det bara kändes så pojkigt alltihop. Bebisen såg ut som en pojke i ansiktet och hela känslan var POJKE. Barnmorskan kallade honom "lille rackarn" och det tycker jag man säger om en pojke. Annars skulle det vara "lilla busan" eller nåt...
Dennis sa samma sak, det är en pojke.
Fast vi vet ju inte säkert.
KRAM!

Stina sa...

Roligt att dom liksom "gillar" att ge folk UL då! Om dom tar in folk för att det fins extra tid!
Men om inte ni såg snopp eller snippa på 3D så såg väl inte BM heller det. Man säger ju lilla rackarn eller vad man nu har för uttryck oavsätt om man vet eller inte vem som är där... :-)
Vet inte om du såg det där programet på tv4 "En unge i minuten"(det finns nog kvar på tv4 play annars om du vill se)? Det är ett förlossningsprogram från västerås BB. Man får följa hela förlossningar, en var riktigt läskig faktiskt, urakut snitt, men hur som helst så när en liten hjässa stack fram hos en annan mamma så snackade BM om "honom" hela tiden, men en liten flcika kom ut, så det är väl bara något man säger...
Men det roligt hur som helst!!! KRAM KRAM!!!

Familjen Tapper-Kaller sa...

Jo, det kanske är så.
På ett annat ultraljud sa BM;
"Om jag har sagt han nu , så betyder det ingenting för det säger jag om alla bebisar, bara för att skilja fostret från mamman. Mamman är "hon" och barnet är "han", bara för att det ska bli tydligt vem jag pratar om. Det är en yrkesskada," sa hon.
Det trodde inte jag alls på, utan jag trodde bara att det var en dålig ursäkt för att skylla ifrån sig att hon kanske hade för sagt sig.
Men när jag berättade det för Camilla sa hon att hennes BM sagt samma sak på ultraljudet med Lovis, som ju är en flicka.
Spänningen finns kvar, men jag tror på en Manne.
KRAMAR!

Stina sa...

Ja, precis, dom säger bara något utan att lägga någon vikt vid vad det är dom säger. Jag kommer på mig med att prata om bebisar i magen som den, och det låter ju inte så himla fint, och i så fall måste man ju säga bebisen (som kanske känns lite långt att säga), han eller hon....

Gud vad jobbigt att du och ni är så sjuka!!!!! FY FÖR DET!!!! Tänk att hela vintrarna ska vara fulla av sånt. Hoppas du får vila mycket med din mage och att ni alla piggar på er snart!!! MASSA KRAMAR och tillfrisknande till er!!!