Jag brukade betygsätta dem också. Nu vet jag inte vart boken är, så då kan jag lika gärna samla dem här. Men betygsätta kan jag inte. Det är lite för svårt att jämföra genrar tycker jag. Chick-lit med Nobelpristagare med självbiografier... Nej, det går inte för mig. Inte just nu ialla fall då jag bara orkar läsa underhållning och inte något tungt och svårbegripligt.
Den här boken, Jonas Eckel, var i alla fall jättebra! Så spännande fast ingenting direkt hände. Otäck fast det bara handlade om vardag. Man kunde bara ana att någonting skulle gå helt galet, men inte hur. Den var verkligen orginell! Läs den!
4 kommentarer:
Hej
Vad kul med boktips. Jag läser så mycket böcker för barn upp till 11 år ungefär p.g.a jobbet men ibland måste jag läsa ngt annat också. Jag har läst några av karin Fossum förut som jag har tyckt om. Älskade Poona till exempel fast det var en deckare och det brukar jag sällan läsa. Så det här tipset blir bra. Så roligt att följa din graviditet. Det är alltid lika spännande. Och undrar vem som är där inne? Någon fin person alldeles säkert. Kram Maria
Jag lyssnade på Älskade Poona (inte hela, missade var annat avsnitt) på radion för flera år sedan och den kommer jag ihåg som bra. Så den kanske jag ska läsa nu efter min positiva Karin Fossum-läsning.
Jag är inte heller så där jätteförtjust i deckare (Jonas Eckel är ingen deckare) men ibland är det kul att variera lite.
Jag kan bli så mörkrädd om böckerna är för läskiga. Tro att mina grannar eller vilka som helst är kallblodiga mördare, eller ännu mer inbilla mig att mina barn ska bli bortrövade för att jag inte får syn på dem direkt på skolgården.
Så där är jag också. Ser jag inte barnen direkt = borta. Jätte läskigt. Och jag trodde att jag var ensam om det. Känns lite skönt att inte vara det. Böcker får inte vara för läskiga när man har tendens till såna tankar.
Jag läste en gång en bok om en man som fick MS, jag kommer inte ihåg vilken bok just nu - en deckare var det och det var mördaren som fick MS, och symtomen beskrevs så tydligt att jag nästan också fick MS.
Jag kommer ihåg en dag på stan då jag nästan ramlade ihop av alla MS-symtom, det domnade och pirrade i hela kroppen. Snurrade i huvudet.
Den boken var lite för bra skriven, jag menar, man blir ju inte så påverkad av en dåligt skriven bok. Eller hur?
Skicka en kommentar