Bosse - den förskräcklige

Fy, alltså - vad jag inte tycker om den här hunden idag!!!
Han slet av sitt koppel som han var kopplad i på verandan för att rymma rakt ut på vägen och slåss med en förbipasserande hund.
Usch, jag blev indragen i mitt första hundslagsmål någonsin! J-a hund!
Jag gillar honom inte alls idag. Jag skulle lätt lämna bort honom till första bästa.
Men det är ju inte så lätt.
Imorgon får vi kolla upp kastrering.
Kan de göra det här i stan och vad kostar det?
När jag har läst om kastrering av hanhund är det mesta positivt. Ofta står det att de kan bli tjocka.
Och det kan jag tycka är totalt oväsentligt. Bosse får gärna bli tjock och fet, bara han lugnar ner sig lite.

I slagsmålet kom ingen hund till skada, jag lyckades få bort Bosse genom att dra honom i bakbenen.
Och sedan trycka ner honom i marken. En gång tappade jag taget, men igen fick jag tag i den morrande besten.
Den andre ägaren sa åt mig att ta tag i örat på Bosse när jag väl hade honom under mig på marken.
Då kunde den stackars mannen och hunden passera.
"Ursäkta, men kopplet gick av..." sa jag och kände mig lagom skyldig.
Som tur var verkade mannen vara en bra man och ingen hysterisk kvinna som vill ringa polisen (jag nämligen en sån som skulle reagera så).
Den här, han var bara lugn och sansad och vandrade vidare med sin hund.
Jag, däremot, var alldeles uppjagad, hjärtat slog 220 slag/min och gravidmagen var stenhård i en halvtimme efteråt.
Blödde gjorde jag på fingrarna på flera ställen. Kopplet hade lyckades göra som sylvassa brännsår lite här och var. I lillfingret riktigt köttigt djupt.
Inte så värst härligt att ta en dusch efteråt och tvätta håret. Men jag var illa tvungen eftersom jag hade en halvtimme på mig att komma iväg på styrelsemöte.
Ajajaj, vad det sved i såren!!! Dumma eländiga hund, kunde han inte bara vara så snäll som min barndomshund Morris? Den här värstingen kan man ju verkligen tvivla på, om han är värd besväret...
Så säger jag nu.
Men så blir han så där snäll och gullig och älskad igen. Trots allt.
 

GRATTIS BERTIL 2 ÅR!!!

Nu var det ju egentligen något roligare jag hade tänkt ägna inlägget åt, nämligen den här lille gullige pojken som fyller 2 år idag. Tyvärr har jag fått höra att han är alldeles förskräckligt förkyld och inte alls i form för att bli uppvaktad. Det känns sorgligt, men vi skickar våra allra varmaste gratulationer och krya på dig-hälsningar här från landet och önskar att 2-åringen snart är sig själv igen. Fina Bertil. 

Kram från moster och alla kusiner.

Majken har gjort en teckning som jag ska försöka komma ihåg att posta imorgon.