Öppna bukar

Ja, det är inte lätt att vara en sådan människa som jag! Som inte kan bestämma sig.
Jag verkar vara en hopplös rastlös själ, med en hemsk beslutsångest.
Nu är det ju som så att jag en gång i livet utbildad mig till teaterpedagog. Det har jag jobbat som, till och från i många år. Men tappat orken. Orken att aldrig ha en ordentlig inkomst. Det klassiska kuturarbetarproblemet.
Ja, då tänker jag att det är dags att utbilda mig till ett riktigt yrke. Och vad skulle det vara? Jo, sjuksköterska kanske. Jag tycker ju att det är så roligt och spännande på sjukhus. Och alla historier från olyckor och sjukhus. Förlossningar och så. I många månader har jag haft chansen att studera alla sjuksköterskor på barnintensiven. Så intressant. Och vilka hjältinnor! Det är ju ett superviktigt jobb. Och att vara personlig assistent till handikappade känns mycket meningsfullt och bra.
Jo, men då så. Sjuksköterska det blir nog bra. Lagom lång och svår utbildning.

Okej, jag kör på det, tänker jag. Någon gång i framtiden ska jag bli sjuksköterska. Bara läsa upp några betyg och några hemska högskoleprov. Visst, det blir bra.
I fredags var jag hos studievägledaren som uppmuntrade mig väldigt. Det har förresten alla andra också gjort.
"Du kommer passa så bra. Perfekt för dig med ditt lugn!"
Jag fick kursplanen för att läsa till undersköterska (för jag måste påbörja den utbildningen för att få jobba inom vården i den här kommunen och Stockholms kommun är inte att räkna med längre). Jag måste jobba för att få råd att plugga. På kursplanen står det praktik fyra veckor på termin tre.
Då får man välja på olika områden, äldre, psyket och o.s.v och så sjukvård.
Ja, men det är ju klart att jag väljer sjukvård. Och då är det akuten eller intensiven som gäller.
Oj, direkt från skolböckerna till akuten där folk kommer in med avslitna ben och tarmarna utanför magen eller fingrarna bortsliceade i gräsklipparen! Det lät lite tufft, tänkte jag.
Jag tog upp det med en vän som operationssjuksköterska.
Hon tittade lite oförstående på mig och sa;
"Intensiven är nog ett jättebra ställe att göra praktik på. Då får man lära sig det mesta."
Då tänkte jag att intensiven klarar jag nog. Medvetslösa människor med respirator och övervak. Ledsna anhöriga. Det klarar jag.
Men då sa hon;
"Många intensivpatienter kommer från oss på operation och så kommer de tillbaka in till oss. Alla de som ligger med öppen buk t.e.x"
"Öppen buk?!"
"Ja, de som man p.g.a till exempel svullnad inte kan sy igen. De som måste ligga med öppen buk".
"(....!!!!!!!!)"

Ja, så nu vill jag inte bli sjuksköterska längre. Jag svimmar och spyr när jag tänker på öppna bukar. Jag har googlat på det också och jag tänker inte göra någon praktik på någon intensivavdelning med öppna bukar.
Nu är jag tillbaka på ruta noll med mitt yrkesliv.
Eller kan man bli en sjuksköterska som aldrig behöver se öppna bukar? Kan man bli en sjuksköterska som bara jobbar på "Citytappen" eller öron-näsa-hals eller vårdcentralen. En sjuksköterska som svimmar av öppna bukar. Finns det sådana?