Bilden är från google.
Ibland blir det lite spänning i vardagen.
Torsdagskväll. Förkyld och trött.
Jag har varit på styrelsemöte länge, länge. Mötet var hos en av styrelsemedlemmarna, ute på landet. Klockan sex började mötet och, äntligen, halv elva tog det slut.
Usch, så trött jag var! Äntligen fick vi åka hem.
Jag skulle köra M hem. Och tur var väl det, att jag hade sällskap i bilen.
I kolsvarta kvällen på landsvägen ser vi hur det blinkar längre fram.
"Vad är det där?"
Blink, blink... svart, svart...
vi kunde inte urskilja mer än att det stod en stor skåpbil vid sidan av vägen och att en man står och vinkar med båda armarna mitt på vägen.
Hjälp! Vad gör man? Vad vill han?
Mörkrädd är jag och det var tydligen M också.
"Åk!" säger hon.
Men jag stannade i alla fall. Rädd.
Många skräckfilmer har man ju sett.
Alldeles för många kanske.
Nu var det M som blev lite modigare. Hon vevade ner rutan och frågade vad det var som hänt. En smutsig ung man säger på konstig engelska att han vill ha skjuts in till stan för att tanka. Kunde han få skjuts?
Vad säger man?
Vi bara satt där och var rädda, kom inte på vad vi skulle säga. Båda kände vi väl att det här är inte helt riskfritt. Sammanlagt har vi sju barn. Inte ska vi släppa in någon i bilen som kanske skär halsen av oss.
"Well...eh..."
Så tittade vi lite skrämda på varandra, jag och M.
Men den skräckinjagande mannen förstod nog vår rädsla och kom med nytt förslag.
Vi kunde kanske åka och tanka åt honom?
"Yes, yes. That´s ok."
Så gjorde vi det. Diesel för 200:-
Så åkte vi tillbaks i kolmörkret. Lika rädda som innan. Nästan. Fantiserade om hur han skulle slita in oss i skåpbilen, att det där med tankningen ingick i hans mördarplan. Oj, vilken livlig fantasi vi fick!
Men när vi kom fram kändes det inte alls farligt. Han var så evinnerligt tacksam. Över en timme hade han stått där i mörkret och försökt stoppa bilar och ingen hade stannat. Bara vi. Två rädda tjejer.
"Thank you so much, you´re good people. Thank you so much! Thank you!"
Jag känner mig lite nöjd. Kanske är jag inte så dum ändå. Jag har gjort en god gärning idag i alla fall. Jag och M.
2 kommentarer:
Så underbart! Jag skulle säkert inte ha vågat fast jag sen skulle lidit av värsta dåliga samvetet. Skåpbil, på landet i mörkret. Hu! Precis så har ju många skräckscener skildrats. Tänk bara på all tortyr ni skulle fått utstå först! :) Vad modiga ni var. Och så glad han måste blivit!!!!! Stackarn! Vilken tur att just ni passerade ändå.
Hu, ja!
Tänk vad synd att man ska tro att man blir mördad bara för att det mörkt.
När killen fick sin diesel och vi hoppat in i bilen igen då kom det ut en annan man ur skåpbilen. En äldre, stor, krullig man med helsvarta, säckiga kläder. Han hade hållit sig gömd under hela "sökar-hjälp-actionen" och det var nog smart av dem. Vi hade antagligen inte stannat om det var två män och en skåpbil i mörkret därute på landet. Om han hade kommit fram under tiden som jag stod och lämnade av dieseln hade jag nog blivit livrädd. Mörkret hade gjort honom till en fruktansvärd mördare och våldtäktsman, i mina ögon. Kanske hade jag skrikit och hoppat in i min bil.
Ja, det var ett litet vardagsäventyr och jag är så glad att jag inte var ensam!
Skicka en kommentar