Etiketter

fredag 10 september 2010

Kvällens film och världens värsta hund


Åh, vad den är bra!
Jag har både läst boken och sett filmen flera gånger.
Sällan brukar jag tycka om en film som bygger på en bra bok.
Men den här gången tycker jag nog att det funkar riktigt bra.
På slutet grät vi allihop. T.o.m hos Moltas kunde jag se tårar.
"Det är en jobbig film", sa han. "Fast annars är den bra".
Ja, fy vad sorgligt när hunden ska dö!
Majken storgrät rakt ner i kudden bara Marley visade tecken på att bli gammal.
Efter filmen gick hon upp och kramade Bosse. Vår Marley - världens värsta hund.
Fast Bosse är inte världens värsta hund längre. Lite bättre har han blivit. Två och ett halvt år. Är han inte äldre?! Oj, det känns som vi har haft honom alltid, nästan.
Det värsta nu är att han rymmer. Till våra grannar en bit bort.
Och i skogen. Jämt om man släpper honom. Jag har slutat släppa honom. Det är så jobbigt när han försvinner i galopp över stock och sten. Och så blir det alldeles tyst. Känns helt meningslöst att ropa.
Efter ett tag brukar man alltid höra konstiga skrik långt, långt bort i skogen, kilometer bort. Det är Bosses jakt-skrik, han har sina instinkts-läten för att samla sin flock (oss) i jakten. Tänk om vi skulle galoppera efter för att försöka fånga en vettskrämd räv eller vad det nu kan vara...
Som tur är kommer han alltid tillbaka efter en kvart eller nåt. Med tungan långt utanför sidan av mun. Helt oförstående till varför man är sur. Då går vi hem och han dricker fyra liter vatten, äter och sover som en stock. Så på ett sätt är det ju lite bra. Men det är ju inte så bra med tanke på vad som kan hända;
Han kan skrämma ihjäl en svampplockare, joggare eller annan oskyldig.
Han kan springa ut på vägen och orsaka en trafikolycka.
Han kan skrämma ihjäl stackars djurungar.
Han kan möta skogsägaren och vi får skäll och böter.

Ännu har bara det första hänt.
Men nästan alltid är det samma sak när Bosse ska vara lös i skogen - han sticker.
Så nu är det kopplet som gäller, hela tiden. Dumma hund, världens nästvärsta hund kanske.
Men vi älskar honom ändå.

3 kommentarer:

Pernilla sa...

Fy då ska vi INTE se den. Mina barn frågar alltid om det är en hund med i filmen "kommer hunden att bli sjuk eller dö?" De är sååååå känsliga för sånt. Ibland ångrar jag att vi skaffade Pommac bara för den dagen han inte längre ska finnas hos oss. De kommer att bli förkrossade!!!!! Men så kan man ju inte tänka. All kärlek de får uppleva är ju värt det tusen gånger om. Pommac har vi haft hos oss i tre år. Det känns också som ALLTID.
Men du sa att det enda som hänt är det första; har han skrämt ihjäl en svampplockare?????

Familjen Tapper-Kaller sa...

Ja, Bosse har smitit en gång och träffat en svampplockare. Då började han skälla jättejättemycket.
Bosse har varit lite rädd för äldre män och skällt alldeles förskräckligt på gubbar. Det har blivit lite bättre med det, men inte helt.
Svampplockaren stod med händerna upp i luften och sa med förtvivlad darrig röst;
"jag vet inte vad jag ska göra..."
Dennis kom och försökte tala om att Bosse är ju så snäll, så snäll.
Det trodde inte svampplockaren på.

En annan gång smet han och mötte vår granne som var ute och joggade. Bosse skällde och skällde på honom. Det tog en bra stund innan min syster hann ifatt Bosse och kunde koppla honom så att grannen vågade röra sig igen.
Dumma Bosse!

Men vi älskar honom trots hans dåliga uppförande mot vissa män.
Kan Pommac springa lös i skogen?

Pernilla sa...

Jo, Pommac kan springa lös i skogen. Han skäller aldrig på någon om jag är med, bara om någon som han inte känner igen travar in på gården. Det är BRA! Däremot tror han att alla blir lika glad att se honom som vi och springer och hälsar och snurrar och till och med hoppar på människor. Det skäms jag för. Fast bara lite. :) Bara om de är fina damer med fina kläder. :)
Han har ingen jaktinstinkt så han drar aldrig långt. Han har alltid ett öga på mig. Ibland hoppar jag in bakom ett träd när han fastnat i någon spännande doft och så står jag och tittar på honom när han kommer kutande och så stannar han alltid i närheten där jag gömt mig för att han känner doften och står blixtstill och vädrar. Jag är enormt road av den kurragömman. :)