Den dramatiska metningen

Nu var det kanske lite hemskt av mig att avslöja mina känslor för han den där, ni vet...
Så jag tänker tillbaka lite på Arvika istället.
Morris och Majken skulle meta för första gången.
Så spännande! De hade varsitt spö och flytvästar.
Satt på bryggan, där det är djupt och kollade ner i det mörka vattnet.
Fjong! Napp! En fisk! Ett skrik!
Majken har fått napp och helt chockerad av skräck.
Hon stirrar på den lille aborren och backar för att fly undan sprattlet.
Hon backar och backar.
Och PLASK ner i vattnet! På andra sidan bryggan.
Ingen stege och ganska högt upp till bryggkanten.
Men stackars Majken hon skriker och får övernaturliga krafter, i ren förskräckelse.
På ett helt ofattbart sätt tar hon sig upp på bråkdelen av en sekund. Flyger upp.
Fast det inte finns något att ta tag i. Ingenting. Bara en hög kant högt ovanför henne.