Historien om Morris, del 1

Den här resan vi gjorde till Gotland fick en massa minnen att vakna upp.
Så därför vill jag nu berätta en sak som förändrade mig som människa helt och hållet.
Det var en natt för nästan exakt nio år sedan. På Gotland.
Någonting hände som fick mig att ändra synen på livet. Jag vaknade upp ur en ganska naiv och behaglig tro om livet.
Plötsligt förstod jag att ALLTING kan förändras.
Ingenting kan tas för givet.
Lyckan och livet är så förgängligt. Aldrig mer ska jag tro något annat.
ALDRIG MER.

Jag fick en kalldusch som hette duga. Inte bara jag. Dennis också.
Kanske också min pappa och min mamma och mina syskon. Skulle nog tro det.
I alla fall lilla fina Greta som var med. Lilla Greta som bara var ett litet barn, då för nio år sedan. Tio år var hon.
Nu är hon nitton och åker till Portugal, dricker drinkar och dansar hela natten med portugisiska män.

Den här natten tog allt det där lugna slut, en dröm slogs i spillror.
En MYCKET, MYCKET efterlängtat dröm.
Vår semester fick ett drastiskt slut.
Fårö, rauker, sol, strand, rökt flundra... Inte mer. Nej, slut med det!

Jag ska ta det från början.

Jag och Dennis åkte till Gotland med vårt lilla barn i min mage. En alldeles liten mage som alldeles nyss hade börjat synas och bli verklig. Små mirakelsparkar kunde jag känna där inifrån. Så häftigt! Det jag alltid längtat efter hade äntligen blivit på riktigt. En bebis hade kommit till mig! Den låg där inne i magen. Liten och ny.
Redan älskad och efterlängtad. Inte det den var planerad. Inte alls. Men när ett graviditetstest visat två blå streck, så var det ingen tvekan.
Här skulle minsann en bebis födas! VÄLKOMMEN LILLA LIV!
Skitsamma att det inte var meningen, att planerna var annorlunda. Vi vill ha dig! älskade lilla blå streck på stickan, klart att du är välkommen! Ditt lilla hjärta pickar redan där inne i mörkret och våra hjärtan älskar dig redan!
Vårt lilla barn...

Så var det.
Vi var redan en familj. Då när vi skulle på vår Gotlandssemester.
Ännu mer blev vi ju en familj av att ha med oss Greta. Och en bil.
Oj, vad "på riktigt" det var!

Första turen i vår lilla vita Nissan-bil. Vi åkte till Nynäshamn, för att ta färjan. Jag kommer ihåg att solen sken och vi åt langos när vi väntade. Bara mysigt allting. Första gången jag åt langos...
Ja, allting gick bra. Vi kom till Gotland och körde bilen en timme till min pappas vänner där vi skulle få bo. Inte Skorpan för hon hade inte kommit in i bilden ännu, det skulle dröja ganska många år till.
Vi fick två härliga dagar på Gotland. Vi hann göra en utflykt till Hoburgen, sydligaste spetsen. Och vi hann mysa på Fårö.
Det var vad vi hann.
Innan det där hemska hände.

Fortsättning följer en annan dag...
(När jag inte ska gå upp klockan sex nästa morgon).