Så lugnt och tryggt det kändes att lämna mina barn här. De brydde sig inte det minsta om mig när jag gick i fredags.
På väg mot Mosebacke. Det var varmt och soligt, fullt av folk ute på söder.
En känsla från förr fladdrade förbi. Den där fredagskänslan när man var på väg ut och skulle träffa folk, man visste inte riktigt vilka och hur kvällen skulle bli.
En känsla av förväntan. Ja, förväntan är nog rätt ord. Det var länge sedan.
Långt innan det där med diskmaskiner och gamla avlopp tog över mina fredagar och alla andra dagar. (Jag är inte bitter, jag försöker bara vara lite rolig. Ha, ha?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar