Stina visade mig den här boken som jag gav till henne för snart 25 år sedan. Jag kommer också ihåg den. Hon berättade att den betytt så mycket för henne och att det var en av hennes favoritböcker som barn. Vad roligt!
Jag blev glad och det kändes inte alls så länge sedan som hon var liten och jag läste för henne.
Nu har hon två barn.
Oj. Ibland fattar jag inte. Och att jag själv har FYRA barn det är nog ännu konstigare.
Men samtidigt helt självklart, och underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar