Moltas på liten resa

I söndags när vi skulle åka till Linköping gick vi lite på stan innan tåget skulle gå. Det är så trevligt att umgås med Moltas på tu man hand. Ja, Mille var ju också med, men han pratar ju inte så som de stora barnen gör.
Nu fick Moltas chansen att prata utan att hela tiden bli avbruten och han pratade och pratade och pratade.
Inne på Indiska ställde han sig mitt i butiken och pratade med tjejen som jobbade där.
"Jag heter Moltas", sa han jättehögt.
"Vi ska köpa glas till Atta som fyller år " sa han sedan.
"Jaha, då får ni kika runt lite då" sa tjejen.
"NEJ, ingen KIKARE! Glas, sa jag ju."
Hon skrattade och också en annan kund. Jag med.
Han fortsatte babbla. Berättade allt om vår familj.
"Jag har en pappa, han heter Dennis."
"Jag har en svart, stor hund. Han heter Bosse"
"Vi har en flicka, hon heter Majken."
"Vi har en pojke, hon heter Morris."

Det blev väldigt komiskt alltihop då han stod så långt ifrån henne och pratade så himla högt. Så sprang han och hämtade små påskägg.
"Dom här kommer Atta att älska, för hon är tjej."

Jag köpte dem faktiskt och Atta älskade dem, antagligen av den anledningen att det var Moltas som valt ut dem. Det första han sa när han träffade henne på perrongen var;
"JAG ÄLSKAR DIG, ATTA!"

Han är så rolig, Moltas.
Han sa;
"Jag är en annan kille nu, mammma. För jag pratar så bra!"
Och jag håller med honom. Han har blivit så stor och pratar verkligen bra.
För ett år sedan förstod man inte mycket av hans prat. Operationerna (rör i öronen och halsmandlarna) har hjälpt. Det märks. Nästa vecka ska vi till logopeden. Ska bli kul att se vad hon säger.

En grej till om Moltas;
han ska heta Kalle när han blir stor, ha en fru som ska heta Maja, många barn, men bara en flicka som ska heta Maja, alla pojkarna ska heta Kalle.
Han ska jobba med datorer och ha en stor, svart hund som ska heta Bosse.

Jo, det var ju det jag skulle skriva egentligen - det snöade massor i söndags. Vi frös i väntan på tåget. Kolla in den stor borstgrejen på loket. Moltas var rädd för den.