Våren är härlig

Bosse letar Frolic på veteranbil. Vi hade en skön promenad i morse med sol och massa fågelkvitter. Det var så varmt att jag blev tvungen att ta av mig jackan. Flera fjärilar såg jag. Åh, vilken glädje som börjar spritta i kroppen!
Det luktar vår också, lera och jord, på något härligt, underbart sätt.

Idag har Moltas och jag varit på sjukhuset, hos logopeden Margareta. Hon är så snäll och rar, vi har varit där en del så vi känner henne. Mest har vi varit där med Majken som pratade så otydligt länge. Margareta kunde på ett skickligt sätt få Majken att få ordning på talet. Nu har bara Majken sina R att träna på och det gör hon på skolan. Någon gång ska hon väl lära sig att säga "MoRRis" istället för "MoJJis"... Hon kämpar på.

Moltas däremot är en mästare på R;
"Den däRRR datoRRRn, pappa" är en sådan där replik som vi har hört mycket här hemma från Moltas. Men annars har han också varit sen med talet. För hans del berodde det på hörseln. Han gick omkring med massa vätska bakom båda trumhinnorna. När han fick rör insatta i öronen (och en körtel bakom näsan bortskrapad) i somras började han höra och talet kom igång. Ännu mer när han tog bort halsmandlarna i januari. Det är tydligen svårare att prata med stora svullna halsmandlar.
Nu pratar han hela tiden och jättebra, fast det kan bli himla fel ibland, även om uttalet är perfekt. Igår kom han med tröjan uppdragen och magen indragen, så att revbenen stack fram;
"Kolla mina linjaler"
Alltså, hur har han fått för sig att han revbenen är linjaler?
Det gick inte att hålla sig för skratt.

Nåväl, logopeden behöver inte träffa Moltas mer. Hon var imponerad över hur mycket han tagit igen på så kort tid. Nu pratar han precis som en fyraåring ska göra.