Mille försvunnen!

Mille kröp in i en bokhylla på övervåningen. I en hörna skymd vid sidan av en byrå. Där satt han och smålog medan vi sprang förbi och ropade, vi letade under sängar, i kattvindar och överallt. Mille hade dessutom en kompis som sov över, som satt ensam och förvånad vid middagsbordet. 

Alla letade som tokar. Tiden gick, säkert 45 min. Majken sprang på vägen mot Bella och Astrid åt andra hållet. 

Grannarna involverades och paniken stegrades. Majken grät och jag sprang runt med telefonen "Vad ska jag göra?! Ringa polisen!?" 

Jag hann slå 1. 

Då stod en mycket nöjd Mille plötsligt på verandan och gapskrattade. 

Åh! Vilken unge!! 

Så det där med 112 hann jag inte med vad det gällde Mille. 

Gudskelov.

Astrid däremot blev illa tvungen att styra upp ett drama som utspelade sig i Skåne. Hon stod på verandan och ringde larmnummer hela kvällen. 

I köket satt gamle far och försökte komma till slutet på olika anekdoter. Den bästa handlade om när han såg två damben sticka upp ur en snödriva en sen vinterkväll efter en middag i Älta.