Sorgen

Isaks förra flickvän, mamman till hans dotter Elle, ringde mig idag. Jag känner henne inte särskilt väl. Blev förvånad att hon ringde.

Jag började med att störtgråta och inte kunna prata alls. 

Hon berättade om allt. Dödsbeskedet, hur Elle fått veta, hur hon  reagerar och pratar och leker.

Jag fick också höra hur Isak verkligen är borta, på riktigt.  Hon hade besökt honom på bårhuset. Att höra henne prata om hans kropp som otäck med blå fläckar gjorde det hela verkligt på något underligt vis. Han finns inte mer.

Fy, så märkligt. 

Bara borta. Punkt slut.