Nästan hela släkten var ju samlad, men en begravning är inte direkt då man samlas för ett gruppfoto.
Majken smög runt ett varv med min Iphone. Hon lyckades få den nyblivne änkemannen Christer på bild.
Han ser glad ut på bilderna, men det var han inte. Han har levt 36 år tillsammans med sin älskade hustru. Vårdat henne kärleksfullt under alla de sjuka åren. Löftet "i nöd och lust" höll han sannerligen.
Otroligt fint. Han köpte ständigt blommor till henne. Alla gånger jag sett dem tillsammans, sedan hon blivit sjuk och rullstolsbunden, har han klappat och pysslat om henne hela tiden; "Hur är det, lilla mamma? Är det bra?" Och strukit hennes hår eller kind. Så äkta.
Majken tyckte hela grejen med begravning var lite skrämmande.
"Alla var där, alla mina släktingar som alltid skrattar och är glada. Nu grät alla. Det var konstigt."
Jag tror hon tittade mycket på allas skor för att slippa se tårarna.
Hon fotade Peters trasiga sko. Ecco-skon med den smuliga sulan som spred små svarta gummismulor efter sig.
Och så mina snygga Camper-stövlar som det bästa Tradera-köp jag någonsin gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar