För att förtydliga; råttan låg på dörrmattan UTE på verandan, INTE inne i hallen. Jag var visst otydlig. Min mamma trodde att den låg inne.
Nej, det hade jag inte stått ut med. Då hade jag tagit tag i råttproblemet ögonblickligen, alldeles själv till och med.
Konstigt nog verkar det som Ture själv avlägsnat liket. På eftermiddagen var det borta. Skönt.
1 kommentar:
Hej Karin
Så roligt att läsa igen. Vad fina ni är!
Kram Maria
Skicka en kommentar