Inte på hans plats, inte i torkskåpet, inte på någon annans plats, inte på dörrmattan. Ingenstans.
Jag gav upp.
Jag blev ståendes i dagishallen i väntan på någonting, ingen aning om
vad.
Manne måste bäras ut till bilen, och två barn orkar jag inte.
Till slut kom en snäll pappa och bar ut Mille genom regnet till min bil.
Idag är jag trött.
Men första stora inlämningsarbetet är klart!
Min grupp är så otroligt trevlig och bra!!
Vi har slitit hårt, men det har varit trevligt.
5 kommentarer:
Ja märkligt är vad det är, har hänt oss med (fast inte skor)
Hoppas skorna återfinns snart.
Kram Frida
Ja, du Frida sådant händer!
Förresten den där mössan på Milles huvud tror jag nog du känner igen!
Den snälla pappan som hjälpte mig att bära ut Mille till parkeringen var din man och han kände igen mössan.
Oj,så vi var skyldiga till ett av era mysterium!
Förlåt.
Men ni kanske inte ens hade hunnit reagera.
Någon fröken satte den på Milles huvud i förrgår, så förhoppningsvis har den inte varit försvunnen så värst länge.
Ha det bra!
Kram.
Skriv namn i barnens kläder brukar vi säga!!!
Ha ha ha, hade inte sett det. Den hade jag inte ens hunnit saknat :-) han är snäll ibland min gubbe,
Mest impad är jag att Mange kände ingen att det var Lisens mössa ;-)
Du behöver inte säga förlåt Karin <3
Anonym: jag vet att man ska märka kläder... Men ibland glöms det :-) men saker som är märkta kan försvinna ändå.
Kram Frida
Ha ha... Igår lämnades S till dagis och plötsligt var regnbyxorna borta! Inte där!!! Hem o kollade...Inte hemma heller!!! Hmmm... Tillbaka på dagis hittade mannen dem hängandes på "fel" krok. Så kan det oxå vara. Ps. Vi hade t om skrivit namn i byxorna.
Kram
Anna
Skicka en kommentar