Sommaren 2012

Vilken konstig sommar det är! Allt är så overkligt. Jag trodde aldrig att sommaren  skulle bli så här.

Men dagarna går och vi gör bra saker även om vi hela tiden bär med oss en sorg.

Den här lille är väl den enda som än så länge inte förstår så mycket.

Han är bara så full av positiv energi, han strålar av lycka.

Diggar glatt till vilken musik som helst, typ "jag går och fiskar... hoho"

Underbara barn.

En familj, trots allt.

Här är han i hos okända skåningar som inte kunde annat än att be om att få  hålla honom när vi skulle äta.

Lite är det kvar av sommaren.
Jag packar inför Gotland. Och tänker på att än så länge är det dagarna i Skåne som varit sommarens stora grej. Tack vare fina Astrid.

Idag har jag överlevt en stadstur med mina fyra barn.
Morris lämnade jag av hos en kompis i stan eftersom det var presenter till honom som skulle inhandlas.
Å, vad bra det var att han kom iväg lite!
Han har deppat så otroligt de sista tre dagarna. Verkligen varit ledsen. Hemskt, att inte bara kunna ta bort det som gör ont. Inte kunna blåsa och sätta på ett plåster.
Men idag vände det. Han var på ett strålande humör efter dagen i stan. Pratar och längtar efter Gotland och födelsedagen.

På stan fick jag testa mitt tålamod. Manne sov tio minuter i bilen och vaknade då jag skulle lyfta över honom till vagnen. Men värst var min vilde Mille, precis som jag visste. Han gömde sig bakom kläder i affärerna, tog allt och skulle köpa det, skrek "DEN HÄR, MAMMA!"
Och så sprang han sprang hela tiden. Majken sprang efter. Duktiga Majken. Hon köpte en present till honom, för sina egna pengar. Snälla Majken.
Moltas var imponernade. Klagade inte mycket, gick hela tiden stilla vid min sida.

Vi klarade det i alla fall, det var lite kul också - jag gillar ju att handla till mina barn.
Men vi hann absolut inte allt jag planerat.
Det blir en tur till imorgon.