 |
| Popcorn-monstret. |
Jag har blivit bjuden på middag två kvällar i rad.
Människor bryr sig. Det gör mig lite mindre ledsen.
Idag hade jag hjälp av Frida och M i flera timmar, nästan hela dagen. Så himla snällt!
Nu står två stora garderober ihopskruvade mitt i vardagsrummet.
Hyllorna i hallen ska ner för att ge plats åt de nya garderoberna. Det blir nästa steg. Någon?
Idag kom barnen kom hem från pappan och den där magic woman, hon som förtrollat min man (och mina barn). Majken hade blommor i håret och bindis i pannan och ögonvrårna.
Nu har jag i timmar fått höra vad denna kvinna äter (sallad med citron på), vad hon köpt i affärerna, hur hon pyntat hemmet och pappas och hennes säng (så mysig!), vad hon säger, hur hon vill hålla händer före maten, hur hon gör totempålar i skogen, att hon ska baka två sorters kakor när de kommer nästa gång, hur hon gråtit när de skulle åka hem bla bla bla...
"Kul!" säger jag och tycker inte att det är särskilt kul.
Tycker mest det gör ont.
Väldigt ont.
5 kommentarer:
Åh, fy sjutton vad det måste görs ont i hela djävla kroppen på dig! Men härda ut! Det kommer bättre dagar!
Jag och mina barns Pappa separerade för tre år sen ungefär, och på hans initiativ. Jag kunde nästan inte andas på ett halvå! Inte sova heller, men sen vaknade jag en morgon och kände att - nu får det räcka! Sen löste det dig för oss men ändå; du kommer också komma till en punkt då du känner att -Nu får det räcka! Det kommet ta ett tag, men det kommer. Jag lovar!
va Manne va gulig på bilden!
Så otroligt ansvarslöst av henne att försöka ge barnen dåligt samvete när de skulle åka!
Hon är deras lektant.
Du är deras mamma, mamma är värdefullare i vått och tort. <3
Kom och tänka på en scen ur nån tv serie där mamman är sur över att barnet har så kul hos sin pappa. Hon är sur för att barnet kallar pappans hem dör The fun place. Då svarar pappa mamman med att säga vad barnet kallar mammans ställe. Hemma.
Hej du, Karin!
Vilken Karin du är vet jag inte.
Men din kommentar gladde mig.
Jag gillar så klart när någon säger negativa saker om den där förskräckliga kvinnan.
Fast det värmde också att bli påmind om att det barnen kallar hemma är viktigast.
"Borta bra, men hemma bäst!"
Jag är hemma. Och det är huvudsaken.
Nu ville inte ens Moltas åka till the fun place...
Ha det bra, Karin! Vem är du förresten? Nyfiken blir jag... ;)
Skicka en kommentar