Fina vänner

Vi åkte bort några dagar för jag kände mig ledsen inför pappans flytt.
Men dagarna gick och så blev det dags att fara hem.
Med en stor klump i halsen körde vi in bilen på uppfarten och jag hade verkligen ingen lust att kliva in i huset som inte längre bebos av en mamma och en pappa.
"Mamma, mamma! Det står jättefina rosor på bordet!" ropade barnen glatt.
Med lite lättare steg klev jag in.
"Mamma, vasen har våra namn - så här står det; ÄLSKADE BARN - - - MORRIS MAJKEN MOLTAS MILLE MANNE..."
Och inte bara det, det hade också kommit ett fint litet paket till Majken med världens finaste lilla börs och en inbjudan om övernattning. Så inatt sover hon borta.

Å, vad jag blev glad!
Utan allt jag stöd jag fått (och får) hade jag inte orkat.  Tack alla fina vänner!