Igår var jag frisk på förmiddagen. Sedan kom illamåendet, sedan spyorna och febern.
Natten var hemsk.
Nästan så jag kan förstå de som säger att döden skulle vara en befrielse. Jag menar att om jag fick frågan om jag ville må så där resten av mitt liv eller dö, så kanske svaret inte vore så själv klart.
Idag har jag febrigt yrat omkring i hemmet med alla barnen hemma, utom Majken.
Manne har fått sova mycket med mig.
Nu känns det lite bättre.
Jag längtar efter Coca-Cola!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar