En torsdag mitt i livet

Så tjusig var inte jag där inne i provhytten.

Idag har jag varit i stan och träffat min väninna V.
Hon är så snäll och det är så trevligt att träffa henne.
Hon fick passa Manne så jag kunde prova BH:ar. Äntligen har jag använt mitt presentkort.

Men provhyttar är inget vidare. Usch, jag upptäcker alltid någon ny leverfläck eller konstaterar att vad fet jag är, och håret blir elektriskt och lysrörsbelysningen är verkligen inte snäll.

Jag hann också se att symaskinsbutiken har öppnat, så nu ska symaskinen äntligen hämtas. Jag hann inte idag efter BH-provningen och lunchen, men imorgon då ska den hämtas!

Imorgon är förresten en vemodig dag, då slutar vår favoritfröken på dagis.
Saknaden kommer att bli så stor, så stor!  
Jag har köpt tulpaner och kommer säkert få en tår i ögat när jag ska säga hej då.
Hon har varit en sådan klippa för våra barn. De har suttit tryggt i hennes famn på sina inskolningar. Och de har aldrig varit ledsna när vi lämnat dem, mycket tack vare fröken A.
Glad och rolig, med ett skratt vi kommer sakna.

Överge oss nu, när vi har en till att inskola snart, va?!
Det är hårt.