Inget svar på mysteriet med blodet.
Det här är en blodfläck som jag missade då jag torkade upp det andra som var över hela toalettgolvet.
Visst är det blod?!
Men hur har det hamnat där?
På eftermiddagen efter att vi varit i simhallen?
Hemma var Dennis och Mille, Bosse och katterna.
Alla tittade och tänkte först på Morris och hans näsblod. Han brukar blöda och droppa.
Men den här dagen hade inte ens varit hemma.
Jag fattar inte.
Tänk vad sjukt att jag faktiskt tittade upp mot taket för att kanske finna svaret där! Som om det låg ett blödande lik uppe på övervåningen...
Har man sett en del skräckfilmer, eller?
Ingen droppande blodfläck i taket.
Skönt.
Igår kväll/natt var jag ensam hemma (ensam vuxen) och fick för ett ögonblick fullständig skräck i mig;
"Tänk om jag går in på toan och det är fullt av blod där IGEN!!!!!"
Men inget mer blod.
Om en människa blöder, mycket, och befinner sig på en toalett visst borde blodet vara delvis i handfatet?
Och visst försöker man torka sig med toalettpapper?
Men inget blod i handfatet och inget kladd på papprena.
Och om ett barn blöder så skriker det och vill visa upp det?
Näsblod skriker man kanske inte av, men talar i alla fall om att man blöder?
Och kläderna blir ju blodiga vid kraftiga näsblod...
Inget barn i vår familj blöder lätt näsblod förutom Morris och han har ju fullständig alibi.
"Jag skulle inte bara acceptera blodet!", sa Astrid. "Det är ju helt sjukt ju!"
Visst är det konstigt och förmodligen får vi aldrig veta vems det var. Människa eller djur.
Kan tillägga att båda katterna är hankatter, alltså kan de inte löpa. Jag ammar och har inte mens, kan alltså inte få en black out droppa omkring mig.
Jag har inte funnit något kadaver någonstans än så länge.
Katterna går förresten inte ens ut nu när det är så kallt, så det verkar inte troligt att det skulle vara en råtta. Några möss inte har vi inte alls märkt av sedan den där decemberkvällen. Kanske pip-ljudet stört dem till flykt ändå.
Så mystiskt detta.
Skönt att mannen snart är hemma igen.
Bara det inte är han som är den skyldige...
Han kanske styckar oss alla i natt. Och glömmer torka bort blodet på toalettgolvet efter sig...
Åh, det är som en skräckfilm!
6 kommentarer:
Mycket skumt... Vad skulle Astrid ha gjort då? kan jag inte låta bli att undra. Kan det vara någon som har en blödande hemorrojd? ;)
Jag tycker det ser lite för rött ut för att vara blod. Borde det inte bli brunt ganska snabbt? Någon penna som öppnats och droppat?
Hi, hi ... skulle vilja se den med en blödande hemorrijd som står med nerdragna byxor och droppar! Finns säkert sådana typer också, men inte hos oss. Inte jag i alla fall. Och den andre vuxne här i huset har heller inte nämnt något om en hemorrojd... Gudskelov! ;)
Och blodet var brunt. Först var det mer färskt, sedan brunt. Fotot togs utan blixt så det kan vara missvisande.
Vad skulle Astrid göra? Ringa polisen kanske. Undrar om de fått åka ut på utryckning hos någon för att det funnits oförklarligt blod någonstans?
Mysteriet tätnar... Tror fortfarande på katterna. Jaga möss om nätterna när ni sover. Bita mus, fångad i badrummet, bära ut- blodet droppar, blodet droppar... Precis som den gamla skräckskrönan om den avhuggna handen på Herrgårn! Kommer du ihåg den? Det sitter ingen avhuggen hand i taket??
Fia, jag tror jag vet vilken spökhistoria du menar.
Är det den med en kille som jobbar på bårhuset och vill skoja med sin kompis?
Tar med sig en arm hem och hänger upp den innanför dörren precis över lysknappen? Kompisen kommer hem, trevar i mörkret efter lysknappen? Blir så rädd när han känner den kalla, avhuggna armen - han blir galen och börjar tugga i sig handen? Är det den?
Jag har kollat både en och två gånger upp mot taket och det hänger igen kroppsdel där. TUR!
Nej, nu skulle jag nästan bli glad att hitta en död mus eller råtta någonstans bara för att få ett svar på frågan om blodet.
Ännu inga ledtrådar tyvärr.
Nja... Maria Åberg påstod att hon hade SETT en avhuggen hand, hänga i en dörröppning när hon hade varit på Herrgårn ( i Ryd)- med sitt dagis.... Detta hävdade hon upp i vuxen ålder!! Hahaha!!! Det tog många år innan hon gav upp... Så inga avhuggna händer alltså? Nähä.... Vi kanske måste googla?
Men Maria Å, vilken övertygelse!
Oj, oj, stackars dagisbarn!
Jag hörde aldrig den historian när vi var små.
Här har det varit lugnt med blod och avhuggna kroppsdelar sedan i fredags.
Skicka en kommentar