Bra barnteater

Pelle och Mirja. Så glada och trevliga.

Historien om någon, Boulevardteatern.
Regi: Sten Hellström


Vilken bra teater! Lagom av allt. Lagom läskig, lagom rolig, lagom barnslig o.s.v
Bra levande musik med skojig musiker.
Jag hade kul.
Den där musikern hade förresten känt i ett tidigare liv. Då, när vi bodde i Gamla Stan och sysslade med teater och umgicks med sådant folk.
Före Dennis, före barnen, före trettio.
Mitt före detta liv.

Det var nästan som en snabb resa tillbaka i tiden. Den här Pelle kom ihåg så mycket. Han var kapellmästare på en föreställning som min dåvarande sambo gjorde på Stadsteatern.
"Jag var ju hemma hos er, din morbror hade gått bort, vi pratade om vad som skulle hända med alla hans instrument..."

Jag kom inte ihåg mycket, men när minnet friskades upp kom jag ihåg mer och mer.
Spännande det där med minnet.
Hela arbetsdagen blev som en enda lång tur back to the 90's.

Jag hade alltså riktigt trevligt på jobbet.
Ringde först hem efter halva dagen.
"Det går jättebra, vi har så mysigt! Oroa dig inte."

Sedan när dagen var slut ringde jag hem för att kolla om jag skulle handla.
"Vad länge du har jobbat, skynda dig, han bara skriker och skriker. Han har skrikit i en timme. Inget hjälper. Snälla skynda dig! Vart är du? Kör bara hemma. NU!"

Min lille Manne, han gillar mig mest.