Halvdant

Det där med feta, hemska husmöss är inte enda problemet i köksregionen, diskbänksregionen.
Nej, nästan värre än så.
Igår vågade jag inte ens närma mig diskbänken p.g.a monstermusen. Hela diskbänken svämmade över av smutsig disk efter gästerna från Stockholm. Men det gjorde ju inget, med en diskmaskin är det ju snabbt åtgärdat.
I morse åt vi en snabb frukost, ingen ström p.g.a strömavbrott. Stormiga vindar, strömmen kom och gick.
Sedan fem timmar i stan. Hem i kolmörkret.
Laga middag.
Nu var hyllorna i skåpet tomma, alla glas smutsiga och varenda tallrik, både flata och djupa.

Inga möss i sikte.
Alltså dags att fylla diskmaskinen för att komma i någorlunda ordning.
Jag spolade av intorkade tallrikar i all hast, in i maskinen.
Hoppsan, vad vattnet steg högt i båda hovarna!
"Kanske lite skal och annat joks i slasken som täpper till?"

Jag höll hela tiden ett litet vakande öga ner mot mina tår, för tänk om monstermusen skulle gå till angrepp!
Överfulla hovar. Stopp i avloppet.
Suck. Inte något alldeles nytt i det här hemmet.
Ingen trevlig man att ropa på. Ingen man alls.
Jag öppnade med viss fasa skåpet under diskbänken och stirrade på de gamla rören.
"Vad är det  nu Dennis brukar göra? Hm,,,"
Jag rörde lite försiktigt vid ett av dem. Ingen fet mus i sikte.
Röret satt stenhårt fast i nästa.
Så på ett ställe var det lite ruckbart.
Då slet jag tag ordentligt och röret lossnade, vatten som forsade explosionsartat.
Hjälp!
Som tur var fick jag dit det igen.
Något släppte i rören, något vakuum eller något, vattnet var helt borta ur hovarna.
"Härligt! Hade jag lyckats fixa det själv?! Yes, kvinnor kan!"

Men då, käre gode gud, kom prövningen; DISKMASKINSHELVETET!!!! DEN HAR BÖRJAT TJUTA OCH LARMA SÅ DÄR SOM TIDIGARE!! PIIIIP!!!    PIIIP!!!
Och så funkar den så klart inte.
Jag dör. Jag orkar inte, jag har inte tid.

Nu vet jag ju att det inte är på riktigt ett problem att bryta ihop över.
Jag har ingen cancerdiagnos, ingen Parkinsondiagnos, ingen i min närhet heller. Jag bor i Sverige med en fin och frisk familj. Så visst är det ett lyxproblem, jag vet.
Men det är i alla fall inte jättekul att ha feta monstermöss under diskbänken, gamla avlopp, pipande diskmaskin som vägrar funka.
Och kattkräken fick vara inne hela natten och hela dagen för att avskräcka mössen (katterna har varit så rumsrena och trevliga sista tiden) men nu tycker jag att det stinker kattskit från det påbörjade badrummet som är en del av mitt sovrum. Där det bara finns en trossbotten.
Jag måste ta mig in bakom det uppspikade tyget (det som är väggarna) och leta kattbajskorvar i sågspånet. Ingen lampa finns där.
Jag ska stå på golvreglarna och vingla med en spade. Trampar jag utanför golvreglarna och sätter tyngd på golvet (som inte är ett golv utan egentligen bara ett tunt tak till undervåningen) då faller jag rakt igenom och landar på undervåningen.

Manne kan inte sova utan mig ikväll, vaknar så fort jag går ifrån sängen.
Moltas visslar entonigt hela, hela tiden.
Mille har sprutat ut en hel flaska hårspray och målat sin kropp med svart mascara.

Lite trött är jag på avloppet som är som det är och lite trött är jag på badrummet som aldrig blir klart.
Lite halvdant, det mesta här.
Inget småromantiskt Sköna Hem, det här inte.